Fisk, fågel och mittemellan/ Del 2

Vi har tagit oss från Tropea till Arbatax på Sardinien, 336 sjömil med ett kort stopp för tankning i Portorosa på Sicilien.

Grib-filerna hade utlovat vind i rätt riktning, men den blev så svag att den knappt märktes. När det är lugnt väder syns delfinerna fint. Vid flera tillfällen, både dag och natt, hade vi stora delfingäng runt bogen.

På den andra delfinbilden ser ni Olivias rigg speglas i vattenytan.

Den andra natten kamperade en liftande duva på en av solcellspanelerna. Vi var drygt 90 sjömil från närmaste land när han landade. Han följde med oss hela natten och tog av mot Sardinien strax efter soluppgången.

Arbatax betyder 13 på arabiska, fick vi just lära oss. Runt om ön finns gamla arabiska vakttorn och tornet på denna udde var nummer 13. Första kvällen här var vi för trötta att laga mat så vi gick på restaurang och fick lyssna på lokal traditionell musik. Den låter rent keltisk, minus säckpiporna. Med lite tur kanske vi får se en del av de lokala danserna också, vi stannar några veckor på ön.

Fartyg å färde

Efter att ha övervarat den årliga "släpa ut madonnan mitt i natten till en udde och ta hem henne igen med båt"-festen i Crotone (vi såg inte mycket mer av festligheterna än en hysteriskt pyntad stad men vi vaknade förstås av kanonskotten klockan ett på natten, det rysste i hela Olivia) kunde vi börja segla vidare västerut. Det blev en spännande natt längs fotsulan, med fartyg som trängdes. Kaptenen på Litauiska fraktfartyget Diamant kan inte ha varit helt nykter ...

Färden genom Messinasunden blev hyfsat lugn, vi hade tajmat det så vi skulle göra sträckan i morgonljus och och med tidvattenströmmen i baken. Vi hade god koll på fartygen, även om de känns nära ibland.

Vulkanen Etna pyste lite hemtrevligt




och vi fick James Bond-känning när en helikopter cirklade runt Olivia på låg höjd. Målet för seglingen var Tropea, där vi stannade ett par dar, främst för att köpa rödlök!



Nu lever Ann farligt som har 30 kg lök över huvudet, håll tummarna för att nätet håller!

Fisk, fågel och mittemellan/ Del 1

Vi låg inblåsta i Crotone några dar i slutet av förra veckan. Det kan kännas lite trist att tvingas vara kvar, men vi hade trevligt sällskap - Ron och Julia - och fick ett lyxigt tillskott till några dagars middagar. En liten fransk segelbåt kom inbrakande i vågorna och vi hjälpte till med förtöjningen som kan vara nog så jobbig i hård vind.
- Tycker ni om fisk, undrade en av fransmännen sedan.

De hade fått två stora tonfiskar, 10 respektive 12 kg - på samma gång! Så kan det gå när man har flera krokar på linan! Vi fick den "lilla" fisken.

Mats skar upp den i fina bitar och under de närmaste tre dagarna åt vi tonfisktartar, rillette, grillad tonfisk, sushi och lättstekt tonfisk med wasabi.

Ja, grillad, förresten ... Mats egen metod är att använda blåslampa. Vi gav honom epitetet "The Blowtorch Cook" och väntar nu på kokböckerna, TV-programmen och matlagningskurserna.

I hålfoten

Väder och vindar gjorde att vi lämnade Otranto i förtid, redan i onsdags, med ambitionen att ta oss till Tropea (på tån) eller åtminstone till Riposto på Sicilien under en tvådygnsseglats. Men så blev det inte. När vi passerat hålfoten mötte vi hård motvind och sjö, och beslutade oss för att vända och gå in i Crotone. Här har vi aldrig varit förut och det är kul med något nytt. Trevligt bemötande, Ann fick skjuts till kylskåpsreparatören som kom ner till Olivia och fyllde på gas i kylen - den hade lagt av efter 6 års kontinuerligt bruk, och funkar igen!

"Om en kvart blir vi påkörda..."

"Om en kvart blir vi påkörda av Blue Horizon", säger Mats och fortsätter berätta att det är en passagerarfärja på 200 meter med destination Patras - det är på väg rätt emot oss, upphinnande, i 25 knop.

En vanlig kväll till havs under tredygnsseglingen från Chioggia till Otranto. Ann steker zucchini och biff nere i pentryt, Mats står vid datorn och hänför oss båda med den detaljerade informationen från vår nya AIS-mottagare. Alla fartyg över 300 ton är numera skyldiga att sända data om båten och dess framfart. Vi köpte mottagaren på båtmässa i London i vintras och ser alla fartyg omkring oss i ett datorprogam, långt innan de dyker upp på radarn eller för blotta ögat.

"Nu är det bara sju minuter kvar", säger Mats och ändrar kurs en aning.

(Bilden visar vår position strax efter att Blue Horizon hann upp och passerade - klicka på den för att se en större bild! Där ser ni också den lilla undanmanövern för att mota svallet, så maten skulle hålla sig kvar på spisen!)

En halvtimme tidigare har han lagat autopiloten som vägrade starta igen efter några timmars vila under ankring utanför Bari. Puh, en natts handstyra låg framför oss annars, tröttsamt och inte alls lika säkert som när autopiloten får göra det. Vi tar tvåtimmarsvakter under nätterna och har fullt sjå med att hålla koll på all information som rasar in på AIS, radar och VHF. Fiskebåtarna sänder inte AIS-data och syns knappt på radarn ibland så kikaren används flitigt. Smugglerbåtarna som toyboysen från Guardia Finanza vräker omkring i syns inte heller. Helt nersläckta kryper de upp på oss för att sedan revva med ett vrål och dra iväg i 50 knop, otäckt.

Men annars var seglingen hit till Otranto behaglig. Skönt att vara iväg! Vi sov, åt, läste och lagade prylar. Lödning av VHF-antenn i bultig sjö - hur man får ett snabbt precisionsjobb att vara en evighet :-)

I Otranto blev vi varmt mottagna av vår kompis hamnkaptenen Andrea, numera stolt far till en 6-månaders pojke som är pappa upp i dagen. Vi lever cruisingliv igen i glatt umgänge med två amerikanska seglarpar. Hade tänkt stanna en vecka, men som vanligt får vädret bestämma...

Trebokstavsakronymer vi älskar att hata

Varför fortsätter leverantörer envisas med att använda DLH, UPS och liknande för försändelser. Det funkar ju ALDRIG! Vi väntar fortfarande på ett paket som skickades med DHL - express - för en vecka sedan. Med posten hade det tagit 3-4 dagar...

 

 

Sista dagen?

Vi har fortfarande inte fått all post vi väntar på men detta får nog ändå bli sista dagen.

I år har vi inte lyft båten för målning, utan använt en dykare som skrapat av det värsta skägget på Olivia. Polering av skrovet fick båtklubben göra, ena sidan är OK, den andra ser för ämlig ut - en ny förmåga fick det uppdraget. Han glömde dessutom att förtöja båten när han var "klar" - tur vi upptäckte det innan nattens oväder satte in!

Igår skulle kylskåpsmannen komma hit och fylla gas i kylen. Han var vidtalad sedan flera dagar och vi hade instruktionen att ringa och påminna klockan 9. "Jag kommer klockan elva", sa han. Vi röjde undan i pilotkojen, tömde soffa och stuvutrymmen så han skulle kunna komma åt. Halv tolv ringde vi igen och undrade var han var!

"Nä, jag är utanför Chioggia nu, jag kan inte komma."

Ridå.

Chioggia är ett trevligt ställe, men försök inte få något gjort här. Hantverkarna är opålitliga, svindyra och okunniga. En rostfri nisse skulle få uppdraget att bocka en plåt, men dels hade han bara sånt material som inte passar på båtar (rostar!!) och dels ville han ha 250 euro för jobbet.

Mats gjorde biten själv i epoxy. Så slutar det för det mesta. Tur att Olivia har en händig kapten.