Som båtboende i Sevilla börjar vi nästan känna oss som landkrabbor, det är ytterst sällan det gungar till i kanalen. I och för sig har det blivit mer "busåkning" med gummijollar bland Club Nauticos unga tränare men deras adepter i kanoter och optimistjollar drar inte upp något svall och är roliga att titta på.
Mats har också full koll på bygget tvärs över kanalen. Det ska bli ett akvarium, med bl a Europas största hajsamling, men frågan är om vi kommer att få se det invigas medan vi är här. Det skulle vara klart andra kvartalet 2007 och ännu är det långt kvar.
Ann försöker få koll på ben- och arm-koordinationen i lokala dansen Sevillana. Hon går kurs två gånger i veckan - den ska visst hålla på ända till ferian i april och fungerar dessutom hyfsat som spanskakurs om hon hittar någon att prata danssteg med.
Annars grottar vi mest nere i båten. Har dragit om slangar för saltvattensystemet, vilket självklart innebär att hela båten måste rivas upp. Det finns totalt max en halv kvadratmeter durkyta att sätta fötterna på just nu och en halv meter soffa kvar att sitta på. Sängen är lyckligtvis intakt, det behövs för vi är rätt trötta framåt natten.
Men vi hinner med att ha lite kul också. För några veckor sedan visade vi våra godbitar i Sevilla för engelska seglarvänner och helgen därpå var vi på biltur med vännerna Ulf och Sara för att besöka hamnen i Gelves. Där fick vi en mycket hedervärd flagga av en lokal klubb - NABECO - som står för Navigar, Beber, Comer - alltså Segla, Dricka, Äta. Så nu har vi förbundit oss att alltid ha vin och hjälp i beredskap till båtar med samma flagga.
Några luncher hos vår gode vän Paco på Sancho Panza har vi unnat oss, såklart. Det är minst lika bra som vi minns det, och pinsamt nog tar han fortfarande samma specialpris av oss som för fem år sedan. Vi tänkte försöka ge tillbaka lite genom att bjuda på kräftskiva framöver men sjutton vet om det går hem. Han fick nämligen titta i vår shoppingkasse häromveckan och rynkade lite på näsan.
Förra gången vi var här blev vi högst medvetna om att de spanska kräftor man ser i svenska frysdiskar kommer just från detta område men spanjorerna äter dem inte gärna själva så vi fick åka till fabriken där de kokades för att handla.
Men nu hade vi hade fått tips om att de sålde kräftor på en mataffär i stan. Jajjemän, där låg de nykokta och röda för bara 5 euro kilot. Och det visade sig att de hade levande kräftor för bara 3.75! Det är naturligtvs en fördel att få koka dem själva med dillfrö (i brist på dillkronor), öl och honung i lagen. Inte svårt alls, förutom att Ann hann bli lite kompis med dem innan de kom i grytan. Det blev ett bra provkok av ett kilo små men väldigt goda kräftor. Paco ska inte komma undan, trots att de närmast betraktas som ohyra här.
Vi har också återsett vår favoritflamencodansare El Choro, som blivit 5 år säkrare och har utvecklat sina blixtrande snabba fötter till att framkalla gnistor på stengolv.
Kul att få besök ombord, hoppas ni hade en fin tid i Andalucia - Lennart och Ulla!
Nätterna har blivit behagligt svala men på eftermiddagarna har vi fortfarande uppåt 30 grader varmt. Fast idag fryser vi lite, nu på morgonkvisten är det bara 16 grader.
