Redan?

Huvva vad tiden går! Nu är det dags för oss att göra ett Sverige-besök igen och vi är fullt upptagna med att skjuta upp packningen. Vi har på oss till klockan 11 i morgon då vår egen taxichaffis Antonio kommer och hämtar oss. Men först ska vi hinna lägga jollen i garage, gå på middag ikväll, på kaffe imorgon bitti hos vännen Paco och en sista shoppingrajd på apoteket. Just nu dricker vi te och gruvar oss för att plocka upp stora resebagen som ligger djupt undanstuvad.

Det har varit en händelserik månad med båtfix och flera besök. Mats har snickrat ny fin inredning i badrumsskåp mm och Ann har tagit emot författare som coachats på plats i Sevilla. Vi har hunnit med en och annan flamenco och haft goda vänner från Sverige, Torbjörn & Anita, på besök en vecka. Jättekul att ha er här!!! Då blev det förstås flera besök på Sancho Panza och kräftskiva. Vi kokade levande kräftor igen och bjöd in både Paco och hans fru Maribel från Sancho Panza och våra vänner Ron & Julia som också dök upp med sin båt. Det blev ett kort vinterstopp, R&J flög hem till USA i fredags och säljer sin båt. Tråkigt, vi har verkligen haft trevligt tillsammans under vinterstoppen i Bodrum och Chioggia, samt en stor del av sommaren i Italien och Frankrike.

Om någon som läser detta vill köpa en Amel Super Maramu 53 fot i fint skick - kontakta oss bums! Den ligger i Sevilla till början av januari och leveransseglas sedan till Florida.

Vad gör vi annars då? Strosar i stan, babblar med klubbseglarna, jobbar med båt, gullar med kattungar (elva stycken här på klubben!). Mats befinner sig mitt i ett spanskt tandläkaräventyr, det ska vi berätta mer om när det är färdigt, och Ann har roat sig med att försöka köra bil i Sevilla. Inte att rekommendera, vänstersväng förbjuden i hela stan...

Och nu får vi nog ta och hänge oss åt packningen. Det blir lite jobbigt att gå från sandaler och T-shirt till vinterkängor och ylletröja.

Oktobersommar

Som båtboende i Sevilla börjar vi nästan känna oss som landkrabbor, det är ytterst sällan det gungar till i kanalen. I och för sig har det blivit mer "busåkning" med gummijollar bland Club Nauticos unga tränare men deras adepter i kanoter och optimistjollar drar inte upp något svall och är roliga att titta på.

Mats har också full koll på bygget tvärs över kanalen. Det ska bli ett akvarium, med bl a Europas största hajsamling, men frågan är om vi kommer att få se det invigas medan vi är här. Det skulle vara klart andra kvartalet 2007 och ännu är det långt kvar.

Ann försöker få koll på ben- och arm-koordinationen i lokala dansen Sevillana. Hon går kurs två gånger i veckan - den ska visst hålla på ända till ferian i april och fungerar dessutom hyfsat som spanskakurs om hon hittar någon att prata danssteg med.

Annars grottar vi mest nere i båten. Har dragit om slangar för saltvattensystemet, vilket självklart innebär att hela båten måste rivas upp. Det finns totalt max en halv kvadratmeter durkyta att sätta fötterna på just nu och en halv meter soffa kvar att sitta på. Sängen är lyckligtvis intakt, det behövs för vi är rätt trötta framåt natten.

Men vi hinner med att ha lite kul också. För några veckor sedan visade vi våra godbitar i Sevilla för engelska seglarvänner och helgen därpå var vi på biltur med vännerna Ulf och Sara för att besöka hamnen i Gelves. Där fick vi en mycket hedervärd flagga av en lokal klubb - NABECO - som står för Navigar, Beber, Comer - alltså Segla, Dricka, Äta. Så nu har vi förbundit oss att alltid ha vin och hjälp i beredskap till båtar med samma flagga.

Några luncher hos vår gode vän Paco på Sancho Panza har vi unnat oss, såklart. Det är minst lika bra som vi minns det, och pinsamt nog tar han fortfarande samma specialpris av oss som för fem år sedan. Vi tänkte försöka ge tillbaka lite genom att bjuda på kräftskiva framöver men sjutton vet om det går hem. Han fick nämligen titta i vår shoppingkasse häromveckan och rynkade lite på näsan.

Förra gången vi var här blev vi högst medvetna om att de spanska kräftor man ser i svenska frysdiskar kommer just från detta område men spanjorerna äter dem inte gärna själva så vi fick åka till fabriken där de kokades för att handla.

Men nu hade vi hade fått tips om att de sålde kräftor på en mataffär i stan. Jajjemän, där låg de nykokta och röda för bara 5 euro kilot. Och det visade sig att de hade levande kräftor för bara 3.75! Det är naturligtvs en fördel att få koka dem själva med dillfrö (i brist på dillkronor), öl och honung i lagen. Inte svårt alls, förutom att Ann hann bli lite kompis med dem innan de kom i grytan. Det blev ett bra provkok av ett kilo små men väldigt goda kräftor. Paco ska inte komma undan, trots att de närmast betraktas som ohyra här.

Vi har också återsett vår favoritflamencodansare El Choro, som blivit 5 år säkrare och har utvecklat sina blixtrande snabba fötter till att framkalla gnistor på stengolv.

Kul att få besök ombord, hoppas ni hade en fin tid i Andalucia - Lennart och Ulla!

Nätterna har blivit behagligt svala men på eftermiddagarna har vi fortfarande uppåt 30 grader varmt. Fast idag fryser vi lite, nu på morgonkvisten är det bara 16 grader.

Som hemma

Efter en vecka på Club Nautico börjar vi känna oss inbodda. Vi har promenerat runt i klubbens fina parkanläggning och tittat på alla kattungar som springer omkring här, det är minst elva stycken. Det flesta är skygga, men en är jättekelig och väldigt förtjust i Mats.

Det ska tydligen komma en eller kanske ett par båtar till i oktober, och vi har ett par gamla välkända båtgrannar som bor här permanent, men det blir nog inte en lika båtsocial vinter denna gång som för fem år sedan. Därför är det förstås glädjande att se bekanta ansikten och en av den gångna veckans höjdpunkter var ett besök på vår favoritrestaurang Sancho Panza där vännern Paco och hans medarbetare hälsade oss med glada rop och leenden. Vi måste snart gå tillbaka - inte minst eftersom han inte lät oss betala för den goda lunchen, det måste vi ju försöka återgälda.

Det finns en risk med att komma tillbaka till ett ställe man tycker mycket om - att det ska ha förändrats och försämrats. Men efter en vecka ser vår Sevillaåtervändningsstatistik ut så här:

Likadant och lika bra:

• Att äta hos Paco på Sancho Panza
• Stämningen på Club Nautico
• att gå runt och titta på alla vackra hus i stan
• Vi har konstaterat att "Choro" fortfarande dansar flamenco på Al Andalus (det får bli ett besök i veckan för att se om han måste byta plats på denna lista :-)

Försämringar

• Det verkar som om trafiken ökat och blivit lite hårdare
• att det är så dyrt att övervintra på Club Nautico, så det kommer färre båtar
• att vår närmast mataffär Supersol - där personalen alltid sjöng till flamencomusik - bytts ut mot en steril Dia

Förbättringar

• Flera av gatorna runt katedralen och universitetet har stängts av för biltrafik - där går nu spårvagnar - det har blivit ännu mer promenad- och cykelvänligt
• Det finns ett IKEA i Sevilla nu (vi var där i fredags och har levt på köttbullar och knäckebröd under helgen!)

Idag har vi varit stadsguider för engelsmännen Alfred och Anita som lämnar sin båt i Gelves utanför Sevilla i vinter. Vi hittade tillbaka till flera favoritställen och trängdes i Maria Luisa-parken med alla som skulle springa tjejhalvmilen eller visa upp antika motorcyklar. Rolig dag med tapas och långa promenader.

¡Hola Sevilla!

Nu har vi förtöjt för vintern. Det är visserligen 30 grader varmt här i Sevilla men vi är glada att vara framme i det som skall bli vår hemmahamn för det närmaste halvåret. Vi kom fram igår kväll efter en lång dag på floden Guadalquivir (52 NM), med väntetid för slussning och broöppning.

Vi har en hel del att göra med båten nu, men återkommer med rapporter om Sevillalivet efterhand. Tack för glada tillrop i gästboken!

Vid kanten av den blå

Vi har lämnat medelpölen och befinner oss vid atlantkanten. Blev utspottade genom Gibraltarsundet i lördags i medvind och medström, hej vad det gick! Vi var glada att kunna segla nonstop från Cartagena till Rota (313 sjömil), där vännerna Ulf och Sara lagt till. Nu har vi haft några trevliga dagar tillsammans, med massor av tapas, utflykt till Cadiz och vidare segling till Chipiona - även det på Spaniens sydvästkust. Till helgen tar vi floden upp till Sevilla - eftersom tidvattnet då är rätt - och lägger till för vintern.

Medelhavet tackade för våra drygt fyra år genom att ge oss napp! Sista dagen plockade vi upp två utsökta guldmakrillar. Den ena (lilla) fileade vi och skar i tunna skivor som marinerades i grapefrukt och intogs som förrätt med den pepprig pöjta, den stora ugnsbakades efter att ha fått skåror i skinnet som fylldes med en smör-citronskal-timjan-röra. Gott!

Ni som läser här, skriv gärna en liten hälsning i gästboken eller som kommentar till ett inlägg. Vi undrar ibland om det är nån vits att fortsätta skriva.

Jipiii!

Det verkar, peppar peppar, som om motorn fungerar med den nya värmeväxlaren som helt magiskt dök upp igår - efter att vi i fredags fått beskedet att den måste beställas från Singapore!

En eloge till Janne på Yanmar som varit så behjälplig med sin tekniska erfarenhet och dessutom kompletterade med information som saknades i vår verkstadshandbok.

Vår gamla värmeväxlare var helt sönderkorroderad.
Nu ska vi nog våga segla vidare - när åskvädren bedarrat om några dagar!

Cartagena

Om man nu nödvändigtvis måste få motorhaveri är historiska staden Cartagena inte helt fel ställe att ligga på. En levande lagom stor stad i sydöstra Spanien med romerska utgrävningar, intressant arkitektur, prydliga promenadstråk och ett chandlery med en innehavare som pratar utmärkt engelska och har hjälpt till att beställa alla delar som behövs (förhoppningsvis - håll tummarna för oss nu!) för att vi ska få igång motoreländet igen. Den överhettar, troligen värmeväxlaren som fallerar. Vid isärplockning visar sig denna vara totalt korroderad. Och felaktigt monterad på fabriken. Det är vår andra Yanmarmotor som har ett fabrikationsfel som ger effekt långt efter garantitidens utgång.

Vårt råd till alla som köper en Yanmar-motor: Skruva isär hela motorn innan ni börjar använda den och kolla så att alla delar sitter på rätt plats och inte är så hårt dragna att delarna är spruckna!

Här är gavelflänsen till värmeväxlaren - dragen så hårt att den är krokig... (och alltså inte tätar ordentligt, därav korrosionen)

... och ja, dragen så hårt att den spruckit vid infästningen:

Naturligtvis ställer sig yanmar helt oförstående till detta, och antyder underförstått att vi själva har varit där och skruvat på bultarna. Tyvärr tog vi ingen bild innan demontaget som visar originalmålningen över bultarna helt intakt och orörd sedan motorn var ny. Synd att deras enda kundinriktade person har gått i pension - han ställde i alla fall upp när oljevärmarväxlaren pajade - visserligen inom garantitiden. man frågar sig vilka följdfel det blev av det. Är det bara vi som får måndagsexemplar?

Å andra sidan, tack Yanmar. Om inte detta hade hänt hade inte Mats fått sukta över denna utsökta korksamling på Cartagenas imponerande sjöfartsmuseum:

Alla som känner Mats vet ju att han är en kompulsiv korksamlare, som i alla tider fyllt våra kökslådor - med tanken att de kan vara bra att ha till något. Bygga flotte? Var detta möjligen en urtida livbåt?

Kul i Barcelona

Ja tänk, vi är fortfarande kvar i Barcelona och hade det inte varit för att vi så himla gärna vill komma till vännerna och flamencon i Sevilla i vinter hade detta nog inte varit ett dumt alternativ som vinterhamn.

På plussidan:

• marinan ligger skyddat och helt centralt, mitt i stan och med bra bussförbindelser till alla delar av stan


• mysig barrio - Barceloneta, vårt eget kvarter med massor av barer, butiker, stranden, en utmärkt saluhall och flera bra mataffärer


• en hel del cruisers under vintern (men det kan lika gärna vara ett minus!)


• en av de närmaste restaurangerna är en japansk rullbands-ät-så-mycket-sushi-du-orkar-för-9-euro. Inklusive dryck och efterrätt. Och efteråt är det inte bara rullbandet som rullar...


• mycket trevliga marinavakter som fått oss att komma igång med Hola, que tal-tugget


• det går att fylla gasol!!!!!


• fina promenadstråk


• mer kultur än man fixar att kolla in under en vinter


• bra förbindelser för hemresa


• relativt billig vinterhyra
• fantastiskt utbud på fiskmarknaden. Idag köpte vi färsk tonfisk för 5.90€/kg

På minussidan ligger möjligen att det är en bullrig illaluktande storstad med alldeles för många turister (ramblan är lätt överreklamerad) och definitivt att våra vänner och flamencon som vi verkligen längtar efter nu inte finns här. Men vi trivs himla bra så länge vi stannar och får varje dag njuta av detta roliga band på hamnpromenaden. Ni får nöja er med en stillbild för filmen med ljud och dråplig koreografi blev 303 MB tung, kräver nog att vi läser på lite för att fixa att lägga in den...

Olivia ligger ovanför den dansande basistens huvud, vid det röda X:et.

Senaste månaden

Äntligen har vi fått internet ombord igen! Vi seglade från Cannes den 1 augusti och kom ett drygt dygn och 209 sjömil senare fram till Palamós i Spanien, ganska nära franska gränsen. Där ankrade vi i hamnen i 11 dagar. Vi fick ankra om sådär en fem-sex gånger för det var smalt och ville det sig illa låg vi i vägen för fiskebåtarna om vinden vände. Men vi var inte ensamma. En dag räknade vi till inte mindre än 27 ankrade båtar - Oliva och 26 franska flytetyg. Det fanns en fin marina men vi fick en liten chock när vi kollade upp priserna där. De ville ha 80 euro natten för vår båt. Då gör det inte så mycket om man får ankra om då och då, bara vi ligger i gott skydd. Det var lite si och så med det - de flesta fransmännen la inte ut mer än några meter länge ankarkätting än det var djupt - 3 gånger djupet är ett absolut minimum i vackert väder och är det är så pass djupt som 10 meter och dessutom blåser lite vill vi gärna ha minst 40 meter kätting ute -vilket innebar att en del av kamikazeankrarna hamnade helt nära vår båt i vindvridningar. När de var så nära att det gick att banka på deras relingar gjorde vi det...

Vid en omankring fick vi en långrev (som en lokal fiskare påpassligt lagt ut bland alla ankrade båtar) i ankarkättingen. En vänlig fransman kom till undsättning med sin jolle och plockade bort den efter att ha sett Anns akrobatiska (jo hejsan) övningar från bogsprötet. Tyvärr hade den hunnit fastna i propellern också och Mats gjorde sig redo för sommarens första bad när vi hörde ett plask under stäven. Samme vänlige fransman, nu iförd cyklop, snorkel och simfötter bad om en kniv och skar loss reven. Vilken hjälte. Han ville inte höra talas om ersättning, inte ens ta emot en flaska guldmedaljvin som Ann köpt i Frankrike.

Vi började vår spanska period med att komma in i gängorna via lite jamón serrano, den goda spanska skinkan. Slår parmaskinka med hästlängder, men italienarna har ju marknadsföringsapparaten. På Anns födelsedag blev det också grillade sardiner, patatas all i oli, en gudomlig tortilla och annat smaskens.

Vi blev ombordbjudna hos ett trevligt franskt par, Jaques och Fabienne, som seglat mycket längs Costa Brava och gav oss en del tips. Ann ville gärna till Barcelona men med tanke på hamnpriserna i lilla oansenliga Palomós kändes det lite skrämmande. De tipsade om hamnar nära Barcelona där man kunde ligga billigare och ta tåget. Sagt och gjort, vi seglade till Mataró när det var dags (vädret bestämmer, som ni vet) och fick tillåtelse att stanna i tre dagar. Tågresan till Barcelona var OK men bytena i stan med metron tog halva dagen så det kändes inte optimalt. Dessutom hade vi ett åskväder av värsta kaliber andra natten, med hård vind och regn och blixtbedslag som knastrade omkring oss. Vi hade nedgångsluckan öppen, det brukar inte vara något problem så långt in i sittbrunnen, under biminin, men det blev rena vattenfallet ner i båten. Och hamnens förtöjningslina släppte från botten så vi rände rätt in i kajen. Det blev bara två nätter där.

Det visade sig också att det var ännu billigare att ligga i Barcelona - så här ligger vi nu, mitt i stan, med allt inom räckhåll. Mats har haft ont i halsen några dagar och Ann har turistat lite på egen hand, nu stannar vi några dar till så vi kan njuta av staden tillsammans.

Vi lider med våra vänner Ron och Julia som fått sin båt skadad vid ankring i franska Hyères. En båt kom ut från hamnen, styrde rakt ut i ankringsområdet och rände rätt in i Ripple som måste byta hela sin rostfria reling-väntetid två månader. Visst får man räkna med att sånt kan hända- men knappast med att kaptenen på den franska segelbåt som körde på dem skyller på att autopiloten inte fungerade. Det var nog snarare kaptenen som inte fungerade.

Årets makeover

I Cannes fick Mats uppsöka "Salong Ann-a-Cannes", dvs sittbrunnens egen frisör. Det kunde bara bli bättre :-)

Före

Efter:

Långliggning i Cannes

Vi har ingen vidare internetuppkoppling här i Cannes, men annars är det inte mycket att klaga på. God mat, trevligt sällskap, fint väder och välbehövlig vila efter de blåsiga äventyren tidigare i sommar.

Kort rekapitulering: Vi ankrade i Le Grazie, en rymlig vik på vägen in mot La Spezia. Att komma in i La Spezia-bukten en söndagseftermiddag är inte att rekommendera, vilket kaos av båtar - och ingen kan sjövägsreglerna... Och när man väl ligger för ankar susar motorbåtarna runt i högsta fart; vår jolle hoppade nästan upp på däck. Detta kallas Golfo dei Poeti, men på den tiden då Shelley och Byron huserade här var det säkert lite lugnare i båttrafiken. Byron lär ha simmat sjömilen över sundet regelbundet, gör man det nu drabbas man otvivelaktigt av Shelleys öde...

Le Grazie var annars en trevlig, lågmäld liten by, tillräckligt nära pittoreska Portovenere för att slippa turismassorna. När vi väl vågade lämna båten (efter ett par dagar märker man om ankaret sitter fast ordentligt i botten) tog vi utflykter till La Spezia, Pisa (jo, tornet lutar) och Portovenere. Bra kommunikationer med buss och tåg.

Under utflykten till La Spezia hade vi en mission - att hitta filter till vattenmakaren. Efter tröstlösa försök på sex olika ställen och en alldeles förfärlig lunch gav vi upp och åkte tillbaka till Le Grazie. Där fanns ett skeppsvarv och vi passade på att fråga där med. Jodå, de skulle kunna fixa filter till nästa dag! Jippi! Vi hade gått över ån efter vatten och beställde 6 stycken (varav 4 i reserv)eftersom de verkar vara så svåra att få tag i.

Dagen efter kom nästa kalldusch - de ville ha 58 euro styck för filtren. Vi brukar betala MAX 10€. Eftersom vi var i desperat behov köpte vi två, resten fick de skicka tillbaka.

Alla känslor från första året i Rom, om lurendejerier och taskig attityd, kom över oss. Inte blev det bättre av att vi fick ett hål i båten när vi lade till vid den vassa tankbryggan i Santa Margherita Ligurie några dagar senare. Hej då, Italien.

Vi seglade direkt till Cannes och här har vi stannat i hela två veckor. Några dagar till är vi inbokade och sedan får vädret bestämma. På skeppshandeln här finns förstås våra vattenfilter. För 9.50 €. Vi äter godaste restaurangmaten på fem år (då var vi på franska västkusten :-) och fnissar åt franska axelryckningar och hattbärande damer med mycket stora läppar och mycket små hundar. Fyrverkeri-VM pågår. Våra vänner på Ripple är här liksom s/y Café som det var trevligt att träffa. La joie de vivre!

Rapport från havet

Just nu befinner vi oss några sjömil norr om Elba, på väg mot La Spezia. Vi lämnade Sardinien på midsommarafton och blev inblåsta i Porto Vecchio på Korsika i en vecka. Flera dagar blåste det så hårt att vi inte ens kunde ta oss i land med jollen. De dagar det fungerade kastade vi oss in till mataffären - himmelriket! - och köpte franska läckerheter. Enda anledningen att återvända till Italien är att internetuppkopplingen fungerar här :-)

... men faktiskt fick vi en riktigt god måltid i Portoferraio i fredags kväll. Elba är vackert (grönt, bergigt) och vi lyssnade på ett lokalt band som spelade bluesig rock på italienska, massor av feeling. I sällskap med Ron & Julia som vi hann ikapp innan de hastade vidare mot franska kusten för att få sin Amelbåt reparerad.

Själva gör vi knappt något annat än reparerar. Senast - varmvattenberedaren, vattenmakaren, utbordaren... och symaskinen står på tur - kolla så fina stygn den gör...

Redan över

Vad fort det gick. Och vad tyst det blev. Nu sitter vi ensamma ombord igen efter en intensiv vecka med fyra gäster ombord. En salig blandning av 13-årsfirande, sjösjuka, glassätande, badande, grillande, krabbfiske, mer glassätande och mycket mer badande. En riktig semestervecka. Vi saknar er: Åse, Hampus, Karl och Tom!

Väntar roligt besök

Nu har värmen kommit och varmare ska det bli. Idag ca 27 grader, om några dagar 37...

Vi har kommit till Alghero på Sardinien där vi om en liten stund ska hämta Åse och tre av barnbarnen på flygplatsen. En veckas semester!!! Vi tar oss ut till den här fina viken där vi låg och rekade igår:

Vi har haft fullt upp med att täta vattenmakaren vars cheapokopplingar självfallet läcker, laga aktersnurra, försöka sy jolleskydd med symaskinen som väääääägrar sy, kopplat förbi startbatteriet som är dött mm mm. Nu ber vi om en vecka utan haverier. Snälla!

Här i Alghero ligger vi på Ser-Mars ponton. Mycket trevligt bemötande av far, son och vallhunden Argo som redan ser oss som sin flock. Nu ska de skjutsa oss till flyget!

Dagen till ära...

... byter vi ut vår vindpinade fana



mot en ny (dock något skrynklig).




Vi byter flagga flera gånger om året, de är inte särskilt hållbara. En post att lägga in i budgeten för alla er som funderar på långsegling!

Sverigehälsingar från ett soligt Sardinien! Vi ligger i småsömniga Stintino, passar oss bra för de kör fortfarande med majpriser. Vi behöver ligga vid brygga för att laga allt som går sönder. Senast startade inte motorn. Idag - nej förresten idag tar vi ledigt så det får bli i morgon - ska vi limma ihop jollen.

Vindpinat på Sardiniens gräddhylla

Vi blev kvar i Arbatax 6 nätter. Det blåste hårt och ryckte och slet i Olivia så det var svårt att hålla fingrarna på tangentborden. I torsdags fick vi en dags respit och drog norrut 77 sjömil till Porto Cervo, värsta lyxputtestället. Hamnavgiften lär vara omkring 200 euro men det gick bra att ankra också. Vår pilotbok beskrev stället som vackert med smaklig arkitektur. Gillar man brackigt så stämmer det säkert...

Igår kämpade vi oss ytterligare några få sjömil norrut, till Cannegione, där vi tagit en hamnplats för att rida ut nästa oväder. Ganska mysig by med bra mataffär. Igår lyxåt vi på dyr restaurang (försökte komma på något att fira) men ikväll ska vi smälla i oss lite mer av Tropea-löken ombord på Olivia. Förstår egentligen inte varför vi envisas med att fortsätta gå på restaurang i Italien. Så överskattat. Oftast slarvigt och smaklöst om man inte väljer ett svindyrt ställe där man får snobbservice i överdekorerad miljö på köpet. Vi har fortfarande - efter totalt drygt 2 år i landet- inte hittat en restaurang som motsvarar de bästa "italienska" middagar vi ätit på hak i Seattle, New York och t o m Stockholm. Men om någon har en trevlig rekommendation på norra Sardinien eller Elba ger vi det gärna en sista chans;-)

Fisk, fågel och mittemellan/ Del 2

Vi har tagit oss från Tropea till Arbatax på Sardinien, 336 sjömil med ett kort stopp för tankning i Portorosa på Sicilien.

Grib-filerna hade utlovat vind i rätt riktning, men den blev så svag att den knappt märktes. När det är lugnt väder syns delfinerna fint. Vid flera tillfällen, både dag och natt, hade vi stora delfingäng runt bogen.

På den andra delfinbilden ser ni Olivias rigg speglas i vattenytan.

Den andra natten kamperade en liftande duva på en av solcellspanelerna. Vi var drygt 90 sjömil från närmaste land när han landade. Han följde med oss hela natten och tog av mot Sardinien strax efter soluppgången.

Arbatax betyder 13 på arabiska, fick vi just lära oss. Runt om ön finns gamla arabiska vakttorn och tornet på denna udde var nummer 13. Första kvällen här var vi för trötta att laga mat så vi gick på restaurang och fick lyssna på lokal traditionell musik. Den låter rent keltisk, minus säckpiporna. Med lite tur kanske vi får se en del av de lokala danserna också, vi stannar några veckor på ön.

Fartyg å färde

Efter att ha övervarat den årliga "släpa ut madonnan mitt i natten till en udde och ta hem henne igen med båt"-festen i Crotone (vi såg inte mycket mer av festligheterna än en hysteriskt pyntad stad men vi vaknade förstås av kanonskotten klockan ett på natten, det rysste i hela Olivia) kunde vi börja segla vidare västerut. Det blev en spännande natt längs fotsulan, med fartyg som trängdes. Kaptenen på Litauiska fraktfartyget Diamant kan inte ha varit helt nykter ...

Färden genom Messinasunden blev hyfsat lugn, vi hade tajmat det så vi skulle göra sträckan i morgonljus och och med tidvattenströmmen i baken. Vi hade god koll på fartygen, även om de känns nära ibland.

Vulkanen Etna pyste lite hemtrevligt




och vi fick James Bond-känning när en helikopter cirklade runt Olivia på låg höjd. Målet för seglingen var Tropea, där vi stannade ett par dar, främst för att köpa rödlök!



Nu lever Ann farligt som har 30 kg lök över huvudet, håll tummarna för att nätet håller!

Fisk, fågel och mittemellan/ Del 1

Vi låg inblåsta i Crotone några dar i slutet av förra veckan. Det kan kännas lite trist att tvingas vara kvar, men vi hade trevligt sällskap - Ron och Julia - och fick ett lyxigt tillskott till några dagars middagar. En liten fransk segelbåt kom inbrakande i vågorna och vi hjälpte till med förtöjningen som kan vara nog så jobbig i hård vind.
- Tycker ni om fisk, undrade en av fransmännen sedan.

De hade fått två stora tonfiskar, 10 respektive 12 kg - på samma gång! Så kan det gå när man har flera krokar på linan! Vi fick den "lilla" fisken.

Mats skar upp den i fina bitar och under de närmaste tre dagarna åt vi tonfisktartar, rillette, grillad tonfisk, sushi och lättstekt tonfisk med wasabi.

Ja, grillad, förresten ... Mats egen metod är att använda blåslampa. Vi gav honom epitetet "The Blowtorch Cook" och väntar nu på kokböckerna, TV-programmen och matlagningskurserna.

I hålfoten

Väder och vindar gjorde att vi lämnade Otranto i förtid, redan i onsdags, med ambitionen att ta oss till Tropea (på tån) eller åtminstone till Riposto på Sicilien under en tvådygnsseglats. Men så blev det inte. När vi passerat hålfoten mötte vi hård motvind och sjö, och beslutade oss för att vända och gå in i Crotone. Här har vi aldrig varit förut och det är kul med något nytt. Trevligt bemötande, Ann fick skjuts till kylskåpsreparatören som kom ner till Olivia och fyllde på gas i kylen - den hade lagt av efter 6 års kontinuerligt bruk, och funkar igen!

"Om en kvart blir vi påkörda..."

"Om en kvart blir vi påkörda av Blue Horizon", säger Mats och fortsätter berätta att det är en passagerarfärja på 200 meter med destination Patras - det är på väg rätt emot oss, upphinnande, i 25 knop.

En vanlig kväll till havs under tredygnsseglingen från Chioggia till Otranto. Ann steker zucchini och biff nere i pentryt, Mats står vid datorn och hänför oss båda med den detaljerade informationen från vår nya AIS-mottagare. Alla fartyg över 300 ton är numera skyldiga att sända data om båten och dess framfart. Vi köpte mottagaren på båtmässa i London i vintras och ser alla fartyg omkring oss i ett datorprogam, långt innan de dyker upp på radarn eller för blotta ögat.

"Nu är det bara sju minuter kvar", säger Mats och ändrar kurs en aning.

(Bilden visar vår position strax efter att Blue Horizon hann upp och passerade - klicka på den för att se en större bild! Där ser ni också den lilla undanmanövern för att mota svallet, så maten skulle hålla sig kvar på spisen!)

En halvtimme tidigare har han lagat autopiloten som vägrade starta igen efter några timmars vila under ankring utanför Bari. Puh, en natts handstyra låg framför oss annars, tröttsamt och inte alls lika säkert som när autopiloten får göra det. Vi tar tvåtimmarsvakter under nätterna och har fullt sjå med att hålla koll på all information som rasar in på AIS, radar och VHF. Fiskebåtarna sänder inte AIS-data och syns knappt på radarn ibland så kikaren används flitigt. Smugglerbåtarna som toyboysen från Guardia Finanza vräker omkring i syns inte heller. Helt nersläckta kryper de upp på oss för att sedan revva med ett vrål och dra iväg i 50 knop, otäckt.

Men annars var seglingen hit till Otranto behaglig. Skönt att vara iväg! Vi sov, åt, läste och lagade prylar. Lödning av VHF-antenn i bultig sjö - hur man får ett snabbt precisionsjobb att vara en evighet :-)

I Otranto blev vi varmt mottagna av vår kompis hamnkaptenen Andrea, numera stolt far till en 6-månaders pojke som är pappa upp i dagen. Vi lever cruisingliv igen i glatt umgänge med två amerikanska seglarpar. Hade tänkt stanna en vecka, men som vanligt får vädret bestämma...

Trebokstavsakronymer vi älskar att hata

Varför fortsätter leverantörer envisas med att använda DLH, UPS och liknande för försändelser. Det funkar ju ALDRIG! Vi väntar fortfarande på ett paket som skickades med DHL - express - för en vecka sedan. Med posten hade det tagit 3-4 dagar...

 

 

Sista dagen?

Vi har fortfarande inte fått all post vi väntar på men detta får nog ändå bli sista dagen.

I år har vi inte lyft båten för målning, utan använt en dykare som skrapat av det värsta skägget på Olivia. Polering av skrovet fick båtklubben göra, ena sidan är OK, den andra ser för ämlig ut - en ny förmåga fick det uppdraget. Han glömde dessutom att förtöja båten när han var "klar" - tur vi upptäckte det innan nattens oväder satte in!

Igår skulle kylskåpsmannen komma hit och fylla gas i kylen. Han var vidtalad sedan flera dagar och vi hade instruktionen att ringa och påminna klockan 9. "Jag kommer klockan elva", sa han. Vi röjde undan i pilotkojen, tömde soffa och stuvutrymmen så han skulle kunna komma åt. Halv tolv ringde vi igen och undrade var han var!

"Nä, jag är utanför Chioggia nu, jag kan inte komma."

Ridå.

Chioggia är ett trevligt ställe, men försök inte få något gjort här. Hantverkarna är opålitliga, svindyra och okunniga. En rostfri nisse skulle få uppdraget att bocka en plåt, men dels hade han bara sånt material som inte passar på båtar (rostar!!) och dels ville han ha 250 euro för jobbet.

Mats gjorde biten själv i epoxy. Så slutar det för det mesta. Tur att Olivia har en händig kapten.

Nya vänner

Här är bara två av alla dem vi kommer att sakna när vi seglar härifrån. Carlo - den enda italienare vi vet som seglat jorden runt - dessutom TVÅ gånger!! - och Maria, som är engelskalärare! Ovanliga italienare...

Bilden är från i påskas när vi blev bjudna på lunch. Två gånger! Vår medhavda heminlagda sill gjorde succé.

Som vanligt kommer vi inte iväg...

Vi behöver bara knysta om avsegling för att ovädret ska bryta loss. Starka vindar och ösregn senaste dagarna så vi blir kvar här ett tag. Väntar på paket dessutom - ingen större nytta av nya gennakern utan skot.

Men Chioggia är inte fel ställe att vara inblåst på. Nu ska vi segla västerut så det lär dröja innan vi får möjlighet att komma tillbaka till denna favoritstad. Försöker njuta så länge det varar.