Redan över

Vad fort det gick. Och vad tyst det blev. Nu sitter vi ensamma ombord igen efter en intensiv vecka med fyra gäster ombord. En salig blandning av 13-årsfirande, sjösjuka, glassätande, badande, grillande, krabbfiske, mer glassätande och mycket mer badande. En riktig semestervecka. Vi saknar er: Åse, Hampus, Karl och Tom!

Väntar roligt besök

Nu har värmen kommit och varmare ska det bli. Idag ca 27 grader, om några dagar 37...

Vi har kommit till Alghero på Sardinien där vi om en liten stund ska hämta Åse och tre av barnbarnen på flygplatsen. En veckas semester!!! Vi tar oss ut till den här fina viken där vi låg och rekade igår:

Vi har haft fullt upp med att täta vattenmakaren vars cheapokopplingar självfallet läcker, laga aktersnurra, försöka sy jolleskydd med symaskinen som väääääägrar sy, kopplat förbi startbatteriet som är dött mm mm. Nu ber vi om en vecka utan haverier. Snälla!

Här i Alghero ligger vi på Ser-Mars ponton. Mycket trevligt bemötande av far, son och vallhunden Argo som redan ser oss som sin flock. Nu ska de skjutsa oss till flyget!

Dagen till ära...

... byter vi ut vår vindpinade fana



mot en ny (dock något skrynklig).




Vi byter flagga flera gånger om året, de är inte särskilt hållbara. En post att lägga in i budgeten för alla er som funderar på långsegling!

Sverigehälsingar från ett soligt Sardinien! Vi ligger i småsömniga Stintino, passar oss bra för de kör fortfarande med majpriser. Vi behöver ligga vid brygga för att laga allt som går sönder. Senast startade inte motorn. Idag - nej förresten idag tar vi ledigt så det får bli i morgon - ska vi limma ihop jollen.

Vindpinat på Sardiniens gräddhylla

Vi blev kvar i Arbatax 6 nätter. Det blåste hårt och ryckte och slet i Olivia så det var svårt att hålla fingrarna på tangentborden. I torsdags fick vi en dags respit och drog norrut 77 sjömil till Porto Cervo, värsta lyxputtestället. Hamnavgiften lär vara omkring 200 euro men det gick bra att ankra också. Vår pilotbok beskrev stället som vackert med smaklig arkitektur. Gillar man brackigt så stämmer det säkert...

Igår kämpade vi oss ytterligare några få sjömil norrut, till Cannegione, där vi tagit en hamnplats för att rida ut nästa oväder. Ganska mysig by med bra mataffär. Igår lyxåt vi på dyr restaurang (försökte komma på något att fira) men ikväll ska vi smälla i oss lite mer av Tropea-löken ombord på Olivia. Förstår egentligen inte varför vi envisas med att fortsätta gå på restaurang i Italien. Så överskattat. Oftast slarvigt och smaklöst om man inte väljer ett svindyrt ställe där man får snobbservice i överdekorerad miljö på köpet. Vi har fortfarande - efter totalt drygt 2 år i landet- inte hittat en restaurang som motsvarar de bästa "italienska" middagar vi ätit på hak i Seattle, New York och t o m Stockholm. Men om någon har en trevlig rekommendation på norra Sardinien eller Elba ger vi det gärna en sista chans;-)

Fisk, fågel och mittemellan/ Del 2

Vi har tagit oss från Tropea till Arbatax på Sardinien, 336 sjömil med ett kort stopp för tankning i Portorosa på Sicilien.

Grib-filerna hade utlovat vind i rätt riktning, men den blev så svag att den knappt märktes. När det är lugnt väder syns delfinerna fint. Vid flera tillfällen, både dag och natt, hade vi stora delfingäng runt bogen.

På den andra delfinbilden ser ni Olivias rigg speglas i vattenytan.

Den andra natten kamperade en liftande duva på en av solcellspanelerna. Vi var drygt 90 sjömil från närmaste land när han landade. Han följde med oss hela natten och tog av mot Sardinien strax efter soluppgången.

Arbatax betyder 13 på arabiska, fick vi just lära oss. Runt om ön finns gamla arabiska vakttorn och tornet på denna udde var nummer 13. Första kvällen här var vi för trötta att laga mat så vi gick på restaurang och fick lyssna på lokal traditionell musik. Den låter rent keltisk, minus säckpiporna. Med lite tur kanske vi får se en del av de lokala danserna också, vi stannar några veckor på ön.

Fartyg å färde

Efter att ha övervarat den årliga "släpa ut madonnan mitt i natten till en udde och ta hem henne igen med båt"-festen i Crotone (vi såg inte mycket mer av festligheterna än en hysteriskt pyntad stad men vi vaknade förstås av kanonskotten klockan ett på natten, det rysste i hela Olivia) kunde vi börja segla vidare västerut. Det blev en spännande natt längs fotsulan, med fartyg som trängdes. Kaptenen på Litauiska fraktfartyget Diamant kan inte ha varit helt nykter ...

Färden genom Messinasunden blev hyfsat lugn, vi hade tajmat det så vi skulle göra sträckan i morgonljus och och med tidvattenströmmen i baken. Vi hade god koll på fartygen, även om de känns nära ibland.

Vulkanen Etna pyste lite hemtrevligt




och vi fick James Bond-känning när en helikopter cirklade runt Olivia på låg höjd. Målet för seglingen var Tropea, där vi stannade ett par dar, främst för att köpa rödlök!



Nu lever Ann farligt som har 30 kg lök över huvudet, håll tummarna för att nätet håller!

Fisk, fågel och mittemellan/ Del 1

Vi låg inblåsta i Crotone några dar i slutet av förra veckan. Det kan kännas lite trist att tvingas vara kvar, men vi hade trevligt sällskap - Ron och Julia - och fick ett lyxigt tillskott till några dagars middagar. En liten fransk segelbåt kom inbrakande i vågorna och vi hjälpte till med förtöjningen som kan vara nog så jobbig i hård vind.
- Tycker ni om fisk, undrade en av fransmännen sedan.

De hade fått två stora tonfiskar, 10 respektive 12 kg - på samma gång! Så kan det gå när man har flera krokar på linan! Vi fick den "lilla" fisken.

Mats skar upp den i fina bitar och under de närmaste tre dagarna åt vi tonfisktartar, rillette, grillad tonfisk, sushi och lättstekt tonfisk med wasabi.

Ja, grillad, förresten ... Mats egen metod är att använda blåslampa. Vi gav honom epitetet "The Blowtorch Cook" och väntar nu på kokböckerna, TV-programmen och matlagningskurserna.