Ny besättningsman

Vi är tillbaka i London sedan några veckor och det har varit en hektisk tid med båtmässa, utflykt till Bath, middagar med goda vänner och jobb både med båt och Anns bokeri. Idag fick vi en för oss mycket ovanlig förströelse, men visst blev han fin!

Såhär mycket snö har det inte varit i London på 18 år! Vi har flera decimeter!

Julhälsning från landbacken

God jul, alla seglarvänner!

Vi firar med familj i Sverige och bor för tillfället i vårt lilla hus i Stockholms skärgård. Akvavitsill, julskinka och strömmingslåda tar vi med till julbordet idag.

Återvänder till London när båtmässan på Excel startat i januari.

Realitytolk sökes!

Nu märks det att det är dags att åka hem ett tag och sätta in oss i de vardagliga problem som verkar uppehålla svenskarna. Vi har fått barnbarnens önskelistor och fattar nada. Vad är t ex allt detta:


Medal of honor heroes 2 (psp)
Midnight club/Los Angeles (psp)
Pursuit force (psp)
Lego batman(psp)
Manhunt 2 (psp)
Vox unplug classic rock till bas (köpt på jam)
Vitamix pro obh nordica
Pappas armbandsur (jo, den fattar vi - men hur tänkte han!)
Guvnor GAB555CE akustisk bas eller
SX JBG30E akustisk bas köpta på jam
Eragon brisinger
Fjärde boken av Septimus Heap
Psp+fifa09
Nintendo wil

Alltså, att det mestadels är en massa spel har vi nog listat ut men vi känner oss lite gamla och utanför :-D

Härlig Londonhöst och några fler sommarminnen

Förra helgen kom supstugan på, dvs tältet som täcker sittbrunnen och håller regn och kyla ute. Det började behövas. Vi har fortfarande en hel del fina soliga dagar - idag till exempel, tvättdag får det bli! - men då och då blir det sånt väder som man kan förvänta sig här i London, fuktigt och rått.

Tvättdag, ja. Vet knappt om man vågar skriva detta men tvättmaskinen håller ännu. En av få saker som inte gått sönder hittills. Den har dessutom tjänat ihop sin existens flera gånger om, det skulle blivit mångfalt dyrare att tvätta i betalmaskiner eller lämna bort tvätten.

I marinan har de spänt tjocka rep mellan flytpontonerna för att hålla dem på plats om det blåser mycket. Mestadels har vi inte minsta rörelse i båten, det är kav lugnt i bassängen. Mats fick kämpa hårt för att få båten i gungning häromdagen när han skulle köra propplösare i en av vaskarna.

Ann har haft skrivarkurser i Barcelona och London senaste månaden men nu är det lugnt fram till mars och vi ser fram emot att leva Londonliv tillsammans. Mats har, tack vare sin aktningsvärda ålder, fått frikort i kommunaltrafiken. Han skulle kunna tillbringa hela dagarna på bussar och tunnelbana om han ville. Trevligt nog bor vi så centralt att det blir många stadspromenader också.

Vi skulle ju berätta lite mer om sommarens segling. Efter det roliga stoppet i Bilbao ankrade vi en mycket rullig natt i St Jean Luz och seglade sedan nonstop till La Rochelle - sommarens bästa segling. Vinden var ostlig så vi kunde segla nära den 107 sjömil långa sandstranden.

I La Rochelle gick vi till den fina saluhallen och upptäckte hur dyrt det blivit i Frankrike. Och så försökte vi fixa telefonkort med internetabonnemang men för att få det måste man ha franskt bankkonto så vi blev hänvisade till skruttiga Wifi-förbindelser och internetcaféer under resten av Frankrikevistelsen - som blev oväntat lång. Vi stannade några dagar i la Rochelle och tror att det kanske kan vara en lämplig övervintringsstad. Massor av bra båttillbehörsaffärer!

I nästa hamn, Port La Vie, träffade vi Thomas som köpte vår förra båt Staika III. Dessutom var det sardinfestival så det var ett riktigt trevligt besök. Kul liten hamn med gratis wifi - men man fick hämta nya lösenord efter en viss tid - beroende på utdelarens godtycke.

Vi seglade vidare och gick in i Concarneau. Precis utanför hamninloppet lade motorn av så där blev vi kvar hela tre veckor i väntan på en ny oljekylare. Andra gången den byts ut. Fjärde gången på 7 år som vår Yanmar uppvisar ett allvarligt fel, suck.


Concarneau är dock inget dumt ställe att bli liggande i . Mycket turister i den sockersöta Gamla stan som ligger inom ringmur på en liten ö - men i resten av stan finns också mycket att titta på. Barnbarnet Hampus kom på besök en vecka med sin kompis Adde, och då var det keltisk festival i stan.

Det kostade 10 euro att ens komma in i stan den dagen men det lyckades vi med hjälp av marinapersonalen prata oss förbi!

Gossarna verkade dock inte helt roade av paraden. Desto bättre var humöret varje morgon när morfar/kapten jagade upp dem för dagens knopslagning. De blev båda fulländade pålsteksexperter.

Det lär bli förhör när vi kommer till Sverige i jul... och vi berättar mer om killarnas besök - t ex vårt spännande äventyr på konservfabriken - nästa gång...

Nutid Wapping, återblick Bilbao

Medan Ann varit hemma i Sverige på bokmässa har Mats hunnit utforska vårt närområde Wapping och agerar nu guide till vårt fina grannskap. I måndags kväll tog han med Ann och våra amerikanske långseglarvänner Bill och Linda som just anlänt, till vår närmaste pub utanför hamnområdet - The Ramsgate. Förvånansvärt god och billig mat och hög stämning eftersom det var "Quiz Night". Vi känner oss inte så hemma på aktuella sport- och TV-frågor och avstod från att vara med denna gång, men det kan ju vara ett kul sätt att komma in i det engelska samhället. En stor anledning till att vi ville tillbringa vintern i London är ju att vi kan förstå och tränga in i nästan allt som sägs och görs här - i våra andra vinterhamnar har vi flutit lite mer på ytan.

Marinan fortsätter vara rena naturparken, nu har en stor och kraftig häger flyttat in (han bråkar med måsarna) och häromdagen hade vi invasion av en flock gäss. Svanarna övergav raskt den flådiga brygga som byggts för dem i marinans välbesökta mittbassäng för total avskiljdhet i östra delen, dit bara båtägare kan komma. De gillar sallad, men inte persilja.

Vi skulle ju berätta lite mer om sommarens resa. Efter några dagar i Ribadeo, som vi skrev om tidigare, ville vi gärna stanna i Pedreña utanför Santander, där vi hade så trevligt för 6 år sedan, men fick tyvärr inte plats i marinan. Så vi seglade vidare till Bilbao. Under resan lade kylskåpet av.

Vi kom fram en fredageftermiddag och efter någon timme hade vi kylskåpsreparatören på plats. En mycket rolig och hyvens prick, denne Gorka - en tvättäkta bask som kunde varit komiker likväl som proffsig kylskåpslagare. Han fyllde på gas och tätade en läcka - och kom tillbaka på lördagsmorgonen för att kolla att allt fungerade bra. På söndagen kom han igen, med skinka, vin, frugan Begoña och en tub med gas och påfyllningsdon så vi hädanefter kan fylla kylskåpet själva! Vi fick återigen känna att trots alla smärre missöden ombord är det väldigt roligt att vara långseglare och få ynnesten att träffa så många underbara människor.

Gorka och Begoña ombord på Olivia

Gorka och Begoña bor i gamla stan i Bilbao och gav oss en massa bra tips på ställen att besöka. Vi åt de godaste tapas - eller pinchos som de kallas här - vi någonsin fått på en liten "revolutionärsbar" och trivdes verkligen i den vackra miljön i gamla stan, som inte blivit alltför turistifierad. Hit återkommer vi gärna.

Framme i London!

Efter en ganska strapatsrik seglingssommar är vi nu förtöjda för vintern i St Katharine's Docks i London. Det finns mycket att berätta om sommaren, så mycket att vi tänker dela upp det i en massa olika inlägg, med början där vi avslutade senast, i Ribadeo, Spanien för 2 månader sedan. Men först, lite om London. Här är en bild på vår närmaste granne, tagen från sittbrunnen när vi låg och väntade utanför slussportarna för att komma in i hamnen.

Inne i hamnen är det rena oasen, vi hör ingenting alls av trafikbullret på gatorna utanför! Det är alltså betydligt tystare än i t ex Sevilla, även om flygplansljud når ner till oss ibland. Och vi är omringade av ankor, sothöns och de här svarta skönheterna som blev placerade i hamnbassängen häromdagen.

De har redan lärt sig att det vankas bröd från Olivia och uppvaktar oss med eländiga pip. Och de är helt tydligt engelska, äter nämligen inte brödkanter.

Vår första helg i London var det "Thames festival" med tävlingar på floden, gatuteater, musik, karnevalståg och ett fyrverkeri som slog alla vi hittills sett. Vi är nöjda med att vara här!

Olivia-nytt!

Klicka på bilden för att läsa med större stil:


...forts från tidningsklippet (och här kan du göra ditt eget :-)

Viana do Castelo stod högt på vår lista över platser att återse och det var minst lika trevligt som för 6 år sedan, inte minst eftersom hamnpersonalen var makalöst kunniga, vänliga och tjänstvilliga. Här lyckades vi t ex få en gasolflaska fylld!

Eftersom det blåser nordliga vindar för det mesta längs Portugals och nordvästra Spaniens kust har vi fått mejsla ut lämpliga dagar - då är det bara att kasta sig iväg vare sig vi är redo eller ej. Alternativt att bli kvar i veckor, men vi vill ju hinna upp till London innan höststormarna brakar loss så det hinner vi inte riktigt med. Därför blev det bara ett par dagar i favoriten A Coruña, efter ett kort stopp i Portosin (som inte är något speciellt tycker vi).

Och nu är vi alltså i Ribadeo, som vi skrev förbryllat om för 6 år sedan. Mycket har förändrats här. Flera av de förfallna palatsen rustas upp för att bli hotell eller lägenheter, de har fått en helt ny och mycket fin marina och folk ser inte lika dystra ut som då. Vackert som tusan, grönt grönt grönt, men kallt som en vinterdag i Sevilla. Dvs ca 20 grader.

Rekryteringen till stadens turistkontor verkar dock fortfarande lite ogenomtänkt. För 6 år sedan besvarades alla våra frågor med en upprabbling av alla stränder, hotell och restauranger av en söt och rar tjej som visade sig vara stendöv. Nu finns det en dam som talar lite engelska men hon vill inte berätta ett skit om stadens historia eller sevärdheter utan skickar bara iväg oss till stranden. Hahaha!