Framme i London!

Efter en ganska strapatsrik seglingssommar är vi nu förtöjda för vintern i St Katharine's Docks i London. Det finns mycket att berätta om sommaren, så mycket att vi tänker dela upp det i en massa olika inlägg, med början där vi avslutade senast, i Ribadeo, Spanien för 2 månader sedan. Men först, lite om London. Här är en bild på vår närmaste granne, tagen från sittbrunnen när vi låg och väntade utanför slussportarna för att komma in i hamnen.

Inne i hamnen är det rena oasen, vi hör ingenting alls av trafikbullret på gatorna utanför! Det är alltså betydligt tystare än i t ex Sevilla, även om flygplansljud når ner till oss ibland. Och vi är omringade av ankor, sothöns och de här svarta skönheterna som blev placerade i hamnbassängen häromdagen.

De har redan lärt sig att det vankas bröd från Olivia och uppvaktar oss med eländiga pip. Och de är helt tydligt engelska, äter nämligen inte brödkanter.

Vår första helg i London var det "Thames festival" med tävlingar på floden, gatuteater, musik, karnevalståg och ett fyrverkeri som slog alla vi hittills sett. Vi är nöjda med att vara här!

Olivia-nytt!

Klicka på bilden för att läsa med större stil:


...forts från tidningsklippet (och här kan du göra ditt eget :-)

Viana do Castelo stod högt på vår lista över platser att återse och det var minst lika trevligt som för 6 år sedan, inte minst eftersom hamnpersonalen var makalöst kunniga, vänliga och tjänstvilliga. Här lyckades vi t ex få en gasolflaska fylld!

Eftersom det blåser nordliga vindar för det mesta längs Portugals och nordvästra Spaniens kust har vi fått mejsla ut lämpliga dagar - då är det bara att kasta sig iväg vare sig vi är redo eller ej. Alternativt att bli kvar i veckor, men vi vill ju hinna upp till London innan höststormarna brakar loss så det hinner vi inte riktigt med. Därför blev det bara ett par dagar i favoriten A Coruña, efter ett kort stopp i Portosin (som inte är något speciellt tycker vi).

Och nu är vi alltså i Ribadeo, som vi skrev förbryllat om för 6 år sedan. Mycket har förändrats här. Flera av de förfallna palatsen rustas upp för att bli hotell eller lägenheter, de har fått en helt ny och mycket fin marina och folk ser inte lika dystra ut som då. Vackert som tusan, grönt grönt grönt, men kallt som en vinterdag i Sevilla. Dvs ca 20 grader.

Rekryteringen till stadens turistkontor verkar dock fortfarande lite ogenomtänkt. För 6 år sedan besvarades alla våra frågor med en upprabbling av alla stränder, hotell och restauranger av en söt och rar tjej som visade sig vara stendöv. Nu finns det en dam som talar lite engelska men hon vill inte berätta ett skit om stadens historia eller sevärdheter utan skickar bara iväg oss till stranden. Hahaha!

Vid havet!

Vi lämnade Gelves i onsdags efter tre veckor på land. Lite längre tid än vi hade tänkt oss men eftersom både DHL och en tysk firma (Centa som missade informera oss om en försening, därmed blev av med affären och en ny transmission fick beställas från Sverige) var inblandade är det inte så konstigt.

DHL var visserligen snabba med försändelsen av vår utbytta propeller från England till Spanien men de tog 48 timmar på sig att köra de fem kilometrarna från Sevilla till Gelves där vi med förtvivlans mod försökte säga något begripligt på spanska i deras röststyrda menysystem i telefonen för att få reda på vad de höll på med. "Vi förstår inte vad ni säger" - sa det inspelade meddelandet ...

Men vi var inte direkt sysslolösa under väntetiden. Olivia ser ut som ny efter vårt slipande,målande, polerande och vaxande. Bättre än ny, tyckte båten-på-land-grannen Juan som raskt sög åt sig alla kunskaper om hur man piffar till en båt. Tur att han inte ska segla förrän i slutet av juli, han var nämligen som många spanjorer noga med mattiderna, siestan osv och fick väl kanske 1-2 timmar båtjobb gjort per dag medan vi högg i med 12 med en kort rast för en lunchmacka. Gissar att han inte är lika slutkörd som vi är just nu :-)

Det var första gången vi tog upp båten på land på tre år. Då får man stå ut med lite slit. Vi är jättenöjda med bottenfärgen, Sea Jet, som hållit så länge, det var nästan ingen beväxning alls på skrovet.

Förresten, det var ett par dagar då vi inte slet lika hårt, vi hann nämligen med TVÅ avskedsluncher på Sancho Panza där vännen Paco överträffade sig själv med skruv. Gott.

Vi har haft problem med vår propeller, en Autoprop, och var på väg att byta ut den mot en konventionell propeller. Mestadels för att den lägger av när det är motsjö och när vi behöver manövrera i trånga utrymmen - alltså när den behövs som mest. Leverantören Brunton har varit ointresserade och föreslagit oss att köpa en ny, större. Fånigt eftersom de dimensionerat "rätt" propeller för vår båt från början. Efter ett personligt samtal på båtmässan i London, där vi berättade att nu byter vi ut den och skriver om det... så fick vi det flotta erbjudandet att de skulle se över den. Tillbaka kom något som ser ut som en helt ny propeller och den verkar, efter de första timmarnas körning, ta bättre. Tack Brunton!

Nu ligger vi i Chipionas marina och inväntar något annat än motvind. Bra, för vi behöver vila ut oss lite. Och hinner putsa lite på däck också. Det är rejält ingrott efter vintern i Sevilla mellan två vältrafikerade broar- trots att vi sköljt av det ofta har sot och sand trängt in i alla skrymslen.
Härligt att vara vid havet igen. Helt annan luft här än i Sevilla där det börjar bli väl varmt nu.

I morgon firar vi 6-årsdag som längeseglare!

Vårtecken...

Vi är fortfarande kvar i Sevilla, men det börjar se ut som om det är hög tid att segla härifrån. Duvurna börjar nämligen bygga bo i spridarna! Vi har tappade kvistar över hela däck och Mats sitter beredd med vattenslangen så fort det kuttrande paret visar sig.

Men en vecka till stannar vi. Väntar på försändelser och har en hel del att förbereda innan vi ska upp på land och bottenmåla. Det blir ca 10 dagar på land i Gelves, strax utanför Sevilla. En annan anledning till att vi vill vänta en vecka med det är att vi behöver fördelaktigt tidvatten för att 1) komma under elkabeln som hänger 19 meter över högvattennivån (vår mast är 19,5 meter hög) och 2) komma in i hamnen som är för grund vid lågvatten. Vi behöver alltså både lågt och högt... Lika bra vi börjar träna, ska ju ge oss ut i Atlanten snart!

Stackars!

Idag tycker vi riktigt riktigt synd om Sevillanarna. Ferian började i natt, med ett kort uppehåll i regnet, men sedan brakade det loss igen. Värsta stormen! Och det ska regna hela veckan! Vi passar på att sätta in en bild på årets portal, som tändes vid midnatt - innan den blåser bort...

Som de har jobbat. Ungefär 40000 människor sliter i två månader för att genomföra Feria de Abril och så blir det så tråkigt väder. Vi gissar att hästarna inte får komma ut nu. Men i söndags var det häst-och-vagnparad i stan, då såg det ut såhär:

Två månader senare

... ja, long time no write... men här i Sevilla går livet sin gilla gång utan någon större uppståndelse för oss, det känns hemtamt. Men nu är det dags för en liten påskhälsning!

I Sevilla pågår organiserat kaos med processioner dygnet runt under hela påskveckan. De släpar ut kyrkornas Jesus- och Maria-statyer på stora flottar, klär sig i ku-klux-klan-liknande dräkter och tutar med atonala trumpeter.... tusentals efterföljare till varje flotte går barfota på gatorna som börjar täckas med vax från de meterhöga ljus de bär med sig. Varje procession går från sin kyrka, genom katedralen och hem igen. En promenad som tar 6-14 timmar. Hängivenhet och passion.

Vädret har varit betydligt bättre denna vinter än för 5 år sedan - sol och temperaturer över 20 grader nästan varje dag. Nu under påskveckan har det förstås regnat lite så att några av processionerna fått ställas in. Men mestadels har det varit "tut och strut".

Precis som för fem år sedan äter vi gärna på Sancho Panza och går på flamenco på La Casa Memoria och La Carboneria. Ann har haft skrivarkurser i stan och provat många riktigt bra tapasbarer under de veckorna men oftast äter vi ombord.

Den största skillnaden mot för fem år sedan är att det är få båtar på Club Nautico, inte samma trevliga stämning som tidigare. Det har blivit så dyrt att många väljer andra vinterhamnar. Lite trist.

Det har inte blivit så många utflykter men vi hyrde bil för någon månad sedan (det är jättebilligt) och fick några praktiska saker gjorda:

• fyllde gasoltuberna i Portugal. Nära Monte Gordo hittade vi en mack där man kunde fylla utan problem. I Spanien är det inte tillåtet.
• packade om livflotten i Gibraltar
• köpte virke och återfann vår "rostfrie man" i Chipiona för pågående vinterprojekt (bygga en stol mm)

Vi blir kvar här någon månad till. Måste ju övervara ferian som startar den 8 april och sedan vila ut lite efter den. Vart vi tar vägen sedan är det ingen som vet. Ännu.

Ombord igen!

Vi är tillbaka på Olivia i Sevilla efter 7 alldeles för korta veckor i Sverige. Inte ens med en extra vecka hann vi träffa alla och göra allt vi tänkt, men det blev i allafall en hel del tid med barnbarnen. Att komma "hem" till Sverige är alltid kul även om det känns mer och mer märkligt, lite som att titta i en skrattspegel. Bekant men ändå inte. Vi krönte resan med några dagar i London där vi gick på båtmässan, träffade italienska seglarvänner och inte minst Mats gamle vän Ove som tog med oss till trevliga ställen i Londons östra utkanter.

Sevilla tog emot oss med 22-gradig värme och sol. Apelsinerna har blivit gula på träden och kattungarna på Club Nautico har bara blivit lite större och är fortfarande skygga. Olivia har klarat sig bra trots förra veckans katastrof då flera båtar blev skadade under en båttävling med vansinniga följebåtar som drog upp en monstervåg. Vår enda skada är att "rått-tratten" på ena förtöjningslinan har knäckts. Vår vän Ulfs segelbåt är allvarligt tilltryckt och en fransk båt har fått vindrodret sabbat men tydligen ska klubben ersätta skadorna.

Nu väntar vi med spänning på paketen vi skickade för att slippa övervikt på planet. Med dagens rigida kontroller fungerar det inte att smyga in för mycket :-) (För några år sedan släpade vi 90 kg bagage till Turkiet!)