Som hemma

Efter en vecka på Club Nautico börjar vi känna oss inbodda. Vi har promenerat runt i klubbens fina parkanläggning och tittat på alla kattungar som springer omkring här, det är minst elva stycken. Det flesta är skygga, men en är jättekelig och väldigt förtjust i Mats.

Det ska tydligen komma en eller kanske ett par båtar till i oktober, och vi har ett par gamla välkända båtgrannar som bor här permanent, men det blir nog inte en lika båtsocial vinter denna gång som för fem år sedan. Därför är det förstås glädjande att se bekanta ansikten och en av den gångna veckans höjdpunkter var ett besök på vår favoritrestaurang Sancho Panza där vännern Paco och hans medarbetare hälsade oss med glada rop och leenden. Vi måste snart gå tillbaka - inte minst eftersom han inte lät oss betala för den goda lunchen, det måste vi ju försöka återgälda.

Det finns en risk med att komma tillbaka till ett ställe man tycker mycket om - att det ska ha förändrats och försämrats. Men efter en vecka ser vår Sevillaåtervändningsstatistik ut så här:

Likadant och lika bra:

• Att äta hos Paco på Sancho Panza
• Stämningen på Club Nautico
• att gå runt och titta på alla vackra hus i stan
• Vi har konstaterat att "Choro" fortfarande dansar flamenco på Al Andalus (det får bli ett besök i veckan för att se om han måste byta plats på denna lista :-)

Försämringar

• Det verkar som om trafiken ökat och blivit lite hårdare
• att det är så dyrt att övervintra på Club Nautico, så det kommer färre båtar
• att vår närmast mataffär Supersol - där personalen alltid sjöng till flamencomusik - bytts ut mot en steril Dia

Förbättringar

• Flera av gatorna runt katedralen och universitetet har stängts av för biltrafik - där går nu spårvagnar - det har blivit ännu mer promenad- och cykelvänligt
• Det finns ett IKEA i Sevilla nu (vi var där i fredags och har levt på köttbullar och knäckebröd under helgen!)

Idag har vi varit stadsguider för engelsmännen Alfred och Anita som lämnar sin båt i Gelves utanför Sevilla i vinter. Vi hittade tillbaka till flera favoritställen och trängdes i Maria Luisa-parken med alla som skulle springa tjejhalvmilen eller visa upp antika motorcyklar. Rolig dag med tapas och långa promenader.

¡Hola Sevilla!

Nu har vi förtöjt för vintern. Det är visserligen 30 grader varmt här i Sevilla men vi är glada att vara framme i det som skall bli vår hemmahamn för det närmaste halvåret. Vi kom fram igår kväll efter en lång dag på floden Guadalquivir (52 NM), med väntetid för slussning och broöppning.

Vi har en hel del att göra med båten nu, men återkommer med rapporter om Sevillalivet efterhand. Tack för glada tillrop i gästboken!

Vid kanten av den blå

Vi har lämnat medelpölen och befinner oss vid atlantkanten. Blev utspottade genom Gibraltarsundet i lördags i medvind och medström, hej vad det gick! Vi var glada att kunna segla nonstop från Cartagena till Rota (313 sjömil), där vännerna Ulf och Sara lagt till. Nu har vi haft några trevliga dagar tillsammans, med massor av tapas, utflykt till Cadiz och vidare segling till Chipiona - även det på Spaniens sydvästkust. Till helgen tar vi floden upp till Sevilla - eftersom tidvattnet då är rätt - och lägger till för vintern.

Medelhavet tackade för våra drygt fyra år genom att ge oss napp! Sista dagen plockade vi upp två utsökta guldmakrillar. Den ena (lilla) fileade vi och skar i tunna skivor som marinerades i grapefrukt och intogs som förrätt med den pepprig pöjta, den stora ugnsbakades efter att ha fått skåror i skinnet som fylldes med en smör-citronskal-timjan-röra. Gott!

Ni som läser här, skriv gärna en liten hälsning i gästboken eller som kommentar till ett inlägg. Vi undrar ibland om det är nån vits att fortsätta skriva.

Jipiii!

Det verkar, peppar peppar, som om motorn fungerar med den nya värmeväxlaren som helt magiskt dök upp igår - efter att vi i fredags fått beskedet att den måste beställas från Singapore!

En eloge till Janne på Yanmar som varit så behjälplig med sin tekniska erfarenhet och dessutom kompletterade med information som saknades i vår verkstadshandbok.

Vår gamla värmeväxlare var helt sönderkorroderad.
Nu ska vi nog våga segla vidare - när åskvädren bedarrat om några dagar!

Cartagena

Om man nu nödvändigtvis måste få motorhaveri är historiska staden Cartagena inte helt fel ställe att ligga på. En levande lagom stor stad i sydöstra Spanien med romerska utgrävningar, intressant arkitektur, prydliga promenadstråk och ett chandlery med en innehavare som pratar utmärkt engelska och har hjälpt till att beställa alla delar som behövs (förhoppningsvis - håll tummarna för oss nu!) för att vi ska få igång motoreländet igen. Den överhettar, troligen värmeväxlaren som fallerar. Vid isärplockning visar sig denna vara totalt korroderad. Och felaktigt monterad på fabriken. Det är vår andra Yanmarmotor som har ett fabrikationsfel som ger effekt långt efter garantitidens utgång.

Vårt råd till alla som köper en Yanmar-motor: Skruva isär hela motorn innan ni börjar använda den och kolla så att alla delar sitter på rätt plats och inte är så hårt dragna att delarna är spruckna!

Här är gavelflänsen till värmeväxlaren - dragen så hårt att den är krokig... (och alltså inte tätar ordentligt, därav korrosionen)

... och ja, dragen så hårt att den spruckit vid infästningen:

Naturligtvis ställer sig yanmar helt oförstående till detta, och antyder underförstått att vi själva har varit där och skruvat på bultarna. Tyvärr tog vi ingen bild innan demontaget som visar originalmålningen över bultarna helt intakt och orörd sedan motorn var ny. Synd att deras enda kundinriktade person har gått i pension - han ställde i alla fall upp när oljevärmarväxlaren pajade - visserligen inom garantitiden. man frågar sig vilka följdfel det blev av det. Är det bara vi som får måndagsexemplar?

Å andra sidan, tack Yanmar. Om inte detta hade hänt hade inte Mats fått sukta över denna utsökta korksamling på Cartagenas imponerande sjöfartsmuseum:

Alla som känner Mats vet ju att han är en kompulsiv korksamlare, som i alla tider fyllt våra kökslådor - med tanken att de kan vara bra att ha till något. Bygga flotte? Var detta möjligen en urtida livbåt?

Kul i Barcelona

Ja tänk, vi är fortfarande kvar i Barcelona och hade det inte varit för att vi så himla gärna vill komma till vännerna och flamencon i Sevilla i vinter hade detta nog inte varit ett dumt alternativ som vinterhamn.

På plussidan:

• marinan ligger skyddat och helt centralt, mitt i stan och med bra bussförbindelser till alla delar av stan


• mysig barrio - Barceloneta, vårt eget kvarter med massor av barer, butiker, stranden, en utmärkt saluhall och flera bra mataffärer


• en hel del cruisers under vintern (men det kan lika gärna vara ett minus!)


• en av de närmaste restaurangerna är en japansk rullbands-ät-så-mycket-sushi-du-orkar-för-9-euro. Inklusive dryck och efterrätt. Och efteråt är det inte bara rullbandet som rullar...


• mycket trevliga marinavakter som fått oss att komma igång med Hola, que tal-tugget


• det går att fylla gasol!!!!!


• fina promenadstråk


• mer kultur än man fixar att kolla in under en vinter


• bra förbindelser för hemresa


• relativt billig vinterhyra
• fantastiskt utbud på fiskmarknaden. Idag köpte vi färsk tonfisk för 5.90€/kg

På minussidan ligger möjligen att det är en bullrig illaluktande storstad med alldeles för många turister (ramblan är lätt överreklamerad) och definitivt att våra vänner och flamencon som vi verkligen längtar efter nu inte finns här. Men vi trivs himla bra så länge vi stannar och får varje dag njuta av detta roliga band på hamnpromenaden. Ni får nöja er med en stillbild för filmen med ljud och dråplig koreografi blev 303 MB tung, kräver nog att vi läser på lite för att fixa att lägga in den...

Olivia ligger ovanför den dansande basistens huvud, vid det röda X:et.

Senaste månaden

Äntligen har vi fått internet ombord igen! Vi seglade från Cannes den 1 augusti och kom ett drygt dygn och 209 sjömil senare fram till Palamós i Spanien, ganska nära franska gränsen. Där ankrade vi i hamnen i 11 dagar. Vi fick ankra om sådär en fem-sex gånger för det var smalt och ville det sig illa låg vi i vägen för fiskebåtarna om vinden vände. Men vi var inte ensamma. En dag räknade vi till inte mindre än 27 ankrade båtar - Oliva och 26 franska flytetyg. Det fanns en fin marina men vi fick en liten chock när vi kollade upp priserna där. De ville ha 80 euro natten för vår båt. Då gör det inte så mycket om man får ankra om då och då, bara vi ligger i gott skydd. Det var lite si och så med det - de flesta fransmännen la inte ut mer än några meter länge ankarkätting än det var djupt - 3 gånger djupet är ett absolut minimum i vackert väder och är det är så pass djupt som 10 meter och dessutom blåser lite vill vi gärna ha minst 40 meter kätting ute -vilket innebar att en del av kamikazeankrarna hamnade helt nära vår båt i vindvridningar. När de var så nära att det gick att banka på deras relingar gjorde vi det...

Vid en omankring fick vi en långrev (som en lokal fiskare påpassligt lagt ut bland alla ankrade båtar) i ankarkättingen. En vänlig fransman kom till undsättning med sin jolle och plockade bort den efter att ha sett Anns akrobatiska (jo hejsan) övningar från bogsprötet. Tyvärr hade den hunnit fastna i propellern också och Mats gjorde sig redo för sommarens första bad när vi hörde ett plask under stäven. Samme vänlige fransman, nu iförd cyklop, snorkel och simfötter bad om en kniv och skar loss reven. Vilken hjälte. Han ville inte höra talas om ersättning, inte ens ta emot en flaska guldmedaljvin som Ann köpt i Frankrike.

Vi började vår spanska period med att komma in i gängorna via lite jamón serrano, den goda spanska skinkan. Slår parmaskinka med hästlängder, men italienarna har ju marknadsföringsapparaten. På Anns födelsedag blev det också grillade sardiner, patatas all i oli, en gudomlig tortilla och annat smaskens.

Vi blev ombordbjudna hos ett trevligt franskt par, Jaques och Fabienne, som seglat mycket längs Costa Brava och gav oss en del tips. Ann ville gärna till Barcelona men med tanke på hamnpriserna i lilla oansenliga Palomós kändes det lite skrämmande. De tipsade om hamnar nära Barcelona där man kunde ligga billigare och ta tåget. Sagt och gjort, vi seglade till Mataró när det var dags (vädret bestämmer, som ni vet) och fick tillåtelse att stanna i tre dagar. Tågresan till Barcelona var OK men bytena i stan med metron tog halva dagen så det kändes inte optimalt. Dessutom hade vi ett åskväder av värsta kaliber andra natten, med hård vind och regn och blixtbedslag som knastrade omkring oss. Vi hade nedgångsluckan öppen, det brukar inte vara något problem så långt in i sittbrunnen, under biminin, men det blev rena vattenfallet ner i båten. Och hamnens förtöjningslina släppte från botten så vi rände rätt in i kajen. Det blev bara två nätter där.

Det visade sig också att det var ännu billigare att ligga i Barcelona - så här ligger vi nu, mitt i stan, med allt inom räckhåll. Mats har haft ont i halsen några dagar och Ann har turistat lite på egen hand, nu stannar vi några dar till så vi kan njuta av staden tillsammans.

Vi lider med våra vänner Ron och Julia som fått sin båt skadad vid ankring i franska Hyères. En båt kom ut från hamnen, styrde rakt ut i ankringsområdet och rände rätt in i Ripple som måste byta hela sin rostfria reling-väntetid två månader. Visst får man räkna med att sånt kan hända- men knappast med att kaptenen på den franska segelbåt som körde på dem skyller på att autopiloten inte fungerade. Det var nog snarare kaptenen som inte fungerade.