Långliggning i Cannes

Vi har ingen vidare internetuppkoppling här i Cannes, men annars är det inte mycket att klaga på. God mat, trevligt sällskap, fint väder och välbehövlig vila efter de blåsiga äventyren tidigare i sommar.

Kort rekapitulering: Vi ankrade i Le Grazie, en rymlig vik på vägen in mot La Spezia. Att komma in i La Spezia-bukten en söndagseftermiddag är inte att rekommendera, vilket kaos av båtar - och ingen kan sjövägsreglerna... Och när man väl ligger för ankar susar motorbåtarna runt i högsta fart; vår jolle hoppade nästan upp på däck. Detta kallas Golfo dei Poeti, men på den tiden då Shelley och Byron huserade här var det säkert lite lugnare i båttrafiken. Byron lär ha simmat sjömilen över sundet regelbundet, gör man det nu drabbas man otvivelaktigt av Shelleys öde...

Le Grazie var annars en trevlig, lågmäld liten by, tillräckligt nära pittoreska Portovenere för att slippa turismassorna. När vi väl vågade lämna båten (efter ett par dagar märker man om ankaret sitter fast ordentligt i botten) tog vi utflykter till La Spezia, Pisa (jo, tornet lutar) och Portovenere. Bra kommunikationer med buss och tåg.

Under utflykten till La Spezia hade vi en mission - att hitta filter till vattenmakaren. Efter tröstlösa försök på sex olika ställen och en alldeles förfärlig lunch gav vi upp och åkte tillbaka till Le Grazie. Där fanns ett skeppsvarv och vi passade på att fråga där med. Jodå, de skulle kunna fixa filter till nästa dag! Jippi! Vi hade gått över ån efter vatten och beställde 6 stycken (varav 4 i reserv)eftersom de verkar vara så svåra att få tag i.

Dagen efter kom nästa kalldusch - de ville ha 58 euro styck för filtren. Vi brukar betala MAX 10€. Eftersom vi var i desperat behov köpte vi två, resten fick de skicka tillbaka.

Alla känslor från första året i Rom, om lurendejerier och taskig attityd, kom över oss. Inte blev det bättre av att vi fick ett hål i båten när vi lade till vid den vassa tankbryggan i Santa Margherita Ligurie några dagar senare. Hej då, Italien.

Vi seglade direkt till Cannes och här har vi stannat i hela två veckor. Några dagar till är vi inbokade och sedan får vädret bestämma. På skeppshandeln här finns förstås våra vattenfilter. För 9.50 €. Vi äter godaste restaurangmaten på fem år (då var vi på franska västkusten :-) och fnissar åt franska axelryckningar och hattbärande damer med mycket stora läppar och mycket små hundar. Fyrverkeri-VM pågår. Våra vänner på Ripple är här liksom s/y Café som det var trevligt att träffa. La joie de vivre!

Rapport från havet

Just nu befinner vi oss några sjömil norr om Elba, på väg mot La Spezia. Vi lämnade Sardinien på midsommarafton och blev inblåsta i Porto Vecchio på Korsika i en vecka. Flera dagar blåste det så hårt att vi inte ens kunde ta oss i land med jollen. De dagar det fungerade kastade vi oss in till mataffären - himmelriket! - och köpte franska läckerheter. Enda anledningen att återvända till Italien är att internetuppkopplingen fungerar här :-)

... men faktiskt fick vi en riktigt god måltid i Portoferraio i fredags kväll. Elba är vackert (grönt, bergigt) och vi lyssnade på ett lokalt band som spelade bluesig rock på italienska, massor av feeling. I sällskap med Ron & Julia som vi hann ikapp innan de hastade vidare mot franska kusten för att få sin Amelbåt reparerad.

Själva gör vi knappt något annat än reparerar. Senast - varmvattenberedaren, vattenmakaren, utbordaren... och symaskinen står på tur - kolla så fina stygn den gör...

Redan över

Vad fort det gick. Och vad tyst det blev. Nu sitter vi ensamma ombord igen efter en intensiv vecka med fyra gäster ombord. En salig blandning av 13-årsfirande, sjösjuka, glassätande, badande, grillande, krabbfiske, mer glassätande och mycket mer badande. En riktig semestervecka. Vi saknar er: Åse, Hampus, Karl och Tom!

Väntar roligt besök

Nu har värmen kommit och varmare ska det bli. Idag ca 27 grader, om några dagar 37...

Vi har kommit till Alghero på Sardinien där vi om en liten stund ska hämta Åse och tre av barnbarnen på flygplatsen. En veckas semester!!! Vi tar oss ut till den här fina viken där vi låg och rekade igår:

Vi har haft fullt upp med att täta vattenmakaren vars cheapokopplingar självfallet läcker, laga aktersnurra, försöka sy jolleskydd med symaskinen som väääääägrar sy, kopplat förbi startbatteriet som är dött mm mm. Nu ber vi om en vecka utan haverier. Snälla!

Här i Alghero ligger vi på Ser-Mars ponton. Mycket trevligt bemötande av far, son och vallhunden Argo som redan ser oss som sin flock. Nu ska de skjutsa oss till flyget!

Dagen till ära...

... byter vi ut vår vindpinade fana



mot en ny (dock något skrynklig).




Vi byter flagga flera gånger om året, de är inte särskilt hållbara. En post att lägga in i budgeten för alla er som funderar på långsegling!

Sverigehälsingar från ett soligt Sardinien! Vi ligger i småsömniga Stintino, passar oss bra för de kör fortfarande med majpriser. Vi behöver ligga vid brygga för att laga allt som går sönder. Senast startade inte motorn. Idag - nej förresten idag tar vi ledigt så det får bli i morgon - ska vi limma ihop jollen.

Vindpinat på Sardiniens gräddhylla

Vi blev kvar i Arbatax 6 nätter. Det blåste hårt och ryckte och slet i Olivia så det var svårt att hålla fingrarna på tangentborden. I torsdags fick vi en dags respit och drog norrut 77 sjömil till Porto Cervo, värsta lyxputtestället. Hamnavgiften lär vara omkring 200 euro men det gick bra att ankra också. Vår pilotbok beskrev stället som vackert med smaklig arkitektur. Gillar man brackigt så stämmer det säkert...

Igår kämpade vi oss ytterligare några få sjömil norrut, till Cannegione, där vi tagit en hamnplats för att rida ut nästa oväder. Ganska mysig by med bra mataffär. Igår lyxåt vi på dyr restaurang (försökte komma på något att fira) men ikväll ska vi smälla i oss lite mer av Tropea-löken ombord på Olivia. Förstår egentligen inte varför vi envisas med att fortsätta gå på restaurang i Italien. Så överskattat. Oftast slarvigt och smaklöst om man inte väljer ett svindyrt ställe där man får snobbservice i överdekorerad miljö på köpet. Vi har fortfarande - efter totalt drygt 2 år i landet- inte hittat en restaurang som motsvarar de bästa "italienska" middagar vi ätit på hak i Seattle, New York och t o m Stockholm. Men om någon har en trevlig rekommendation på norra Sardinien eller Elba ger vi det gärna en sista chans;-)

Fisk, fågel och mittemellan/ Del 2

Vi har tagit oss från Tropea till Arbatax på Sardinien, 336 sjömil med ett kort stopp för tankning i Portorosa på Sicilien.

Grib-filerna hade utlovat vind i rätt riktning, men den blev så svag att den knappt märktes. När det är lugnt väder syns delfinerna fint. Vid flera tillfällen, både dag och natt, hade vi stora delfingäng runt bogen.

På den andra delfinbilden ser ni Olivias rigg speglas i vattenytan.

Den andra natten kamperade en liftande duva på en av solcellspanelerna. Vi var drygt 90 sjömil från närmaste land när han landade. Han följde med oss hela natten och tog av mot Sardinien strax efter soluppgången.

Arbatax betyder 13 på arabiska, fick vi just lära oss. Runt om ön finns gamla arabiska vakttorn och tornet på denna udde var nummer 13. Första kvällen här var vi för trötta att laga mat så vi gick på restaurang och fick lyssna på lokal traditionell musik. Den låter rent keltisk, minus säckpiporna. Med lite tur kanske vi får se en del av de lokala danserna också, vi stannar några veckor på ön.