Redan?

Huvva vad tiden går! Nu är det dags för oss att göra ett Sverige-besök igen och vi är fullt upptagna med att skjuta upp packningen. Vi har på oss till klockan 11 i morgon då vår egen taxichaffis Antonio kommer och hämtar oss. Men först ska vi hinna lägga jollen i garage, gå på middag ikväll, på kaffe imorgon bitti hos vännen Paco och en sista shoppingrajd på apoteket. Just nu dricker vi te och gruvar oss för att plocka upp stora resebagen som ligger djupt undanstuvad.

Det har varit en händelserik månad med båtfix och flera besök. Mats har snickrat ny fin inredning i badrumsskåp mm och Ann har tagit emot författare som coachats på plats i Sevilla. Vi har hunnit med en och annan flamenco och haft goda vänner från Sverige, Torbjörn & Anita, på besök en vecka. Jättekul att ha er här!!! Då blev det förstås flera besök på Sancho Panza och kräftskiva. Vi kokade levande kräftor igen och bjöd in både Paco och hans fru Maribel från Sancho Panza och våra vänner Ron & Julia som också dök upp med sin båt. Det blev ett kort vinterstopp, R&J flög hem till USA i fredags och säljer sin båt. Tråkigt, vi har verkligen haft trevligt tillsammans under vinterstoppen i Bodrum och Chioggia, samt en stor del av sommaren i Italien och Frankrike.

Om någon som läser detta vill köpa en Amel Super Maramu 53 fot i fint skick - kontakta oss bums! Den ligger i Sevilla till början av januari och leveransseglas sedan till Florida.

Vad gör vi annars då? Strosar i stan, babblar med klubbseglarna, jobbar med båt, gullar med kattungar (elva stycken här på klubben!). Mats befinner sig mitt i ett spanskt tandläkaräventyr, det ska vi berätta mer om när det är färdigt, och Ann har roat sig med att försöka köra bil i Sevilla. Inte att rekommendera, vänstersväng förbjuden i hela stan...

Och nu får vi nog ta och hänge oss åt packningen. Det blir lite jobbigt att gå från sandaler och T-shirt till vinterkängor och ylletröja.

Oktobersommar

Som båtboende i Sevilla börjar vi nästan känna oss som landkrabbor, det är ytterst sällan det gungar till i kanalen. I och för sig har det blivit mer "busåkning" med gummijollar bland Club Nauticos unga tränare men deras adepter i kanoter och optimistjollar drar inte upp något svall och är roliga att titta på.

Mats har också full koll på bygget tvärs över kanalen. Det ska bli ett akvarium, med bl a Europas största hajsamling, men frågan är om vi kommer att få se det invigas medan vi är här. Det skulle vara klart andra kvartalet 2007 och ännu är det långt kvar.

Ann försöker få koll på ben- och arm-koordinationen i lokala dansen Sevillana. Hon går kurs två gånger i veckan - den ska visst hålla på ända till ferian i april och fungerar dessutom hyfsat som spanskakurs om hon hittar någon att prata danssteg med.

Annars grottar vi mest nere i båten. Har dragit om slangar för saltvattensystemet, vilket självklart innebär att hela båten måste rivas upp. Det finns totalt max en halv kvadratmeter durkyta att sätta fötterna på just nu och en halv meter soffa kvar att sitta på. Sängen är lyckligtvis intakt, det behövs för vi är rätt trötta framåt natten.

Men vi hinner med att ha lite kul också. För några veckor sedan visade vi våra godbitar i Sevilla för engelska seglarvänner och helgen därpå var vi på biltur med vännerna Ulf och Sara för att besöka hamnen i Gelves. Där fick vi en mycket hedervärd flagga av en lokal klubb - NABECO - som står för Navigar, Beber, Comer - alltså Segla, Dricka, Äta. Så nu har vi förbundit oss att alltid ha vin och hjälp i beredskap till båtar med samma flagga.

Några luncher hos vår gode vän Paco på Sancho Panza har vi unnat oss, såklart. Det är minst lika bra som vi minns det, och pinsamt nog tar han fortfarande samma specialpris av oss som för fem år sedan. Vi tänkte försöka ge tillbaka lite genom att bjuda på kräftskiva framöver men sjutton vet om det går hem. Han fick nämligen titta i vår shoppingkasse häromveckan och rynkade lite på näsan.

Förra gången vi var här blev vi högst medvetna om att de spanska kräftor man ser i svenska frysdiskar kommer just från detta område men spanjorerna äter dem inte gärna själva så vi fick åka till fabriken där de kokades för att handla.

Men nu hade vi hade fått tips om att de sålde kräftor på en mataffär i stan. Jajjemän, där låg de nykokta och röda för bara 5 euro kilot. Och det visade sig att de hade levande kräftor för bara 3.75! Det är naturligtvs en fördel att få koka dem själva med dillfrö (i brist på dillkronor), öl och honung i lagen. Inte svårt alls, förutom att Ann hann bli lite kompis med dem innan de kom i grytan. Det blev ett bra provkok av ett kilo små men väldigt goda kräftor. Paco ska inte komma undan, trots att de närmast betraktas som ohyra här.

Vi har också återsett vår favoritflamencodansare El Choro, som blivit 5 år säkrare och har utvecklat sina blixtrande snabba fötter till att framkalla gnistor på stengolv.

Kul att få besök ombord, hoppas ni hade en fin tid i Andalucia - Lennart och Ulla!

Nätterna har blivit behagligt svala men på eftermiddagarna har vi fortfarande uppåt 30 grader varmt. Fast idag fryser vi lite, nu på morgonkvisten är det bara 16 grader.

Som hemma

Efter en vecka på Club Nautico börjar vi känna oss inbodda. Vi har promenerat runt i klubbens fina parkanläggning och tittat på alla kattungar som springer omkring här, det är minst elva stycken. Det flesta är skygga, men en är jättekelig och väldigt förtjust i Mats.

Det ska tydligen komma en eller kanske ett par båtar till i oktober, och vi har ett par gamla välkända båtgrannar som bor här permanent, men det blir nog inte en lika båtsocial vinter denna gång som för fem år sedan. Därför är det förstås glädjande att se bekanta ansikten och en av den gångna veckans höjdpunkter var ett besök på vår favoritrestaurang Sancho Panza där vännern Paco och hans medarbetare hälsade oss med glada rop och leenden. Vi måste snart gå tillbaka - inte minst eftersom han inte lät oss betala för den goda lunchen, det måste vi ju försöka återgälda.

Det finns en risk med att komma tillbaka till ett ställe man tycker mycket om - att det ska ha förändrats och försämrats. Men efter en vecka ser vår Sevillaåtervändningsstatistik ut så här:

Likadant och lika bra:

• Att äta hos Paco på Sancho Panza
• Stämningen på Club Nautico
• att gå runt och titta på alla vackra hus i stan
• Vi har konstaterat att "Choro" fortfarande dansar flamenco på Al Andalus (det får bli ett besök i veckan för att se om han måste byta plats på denna lista :-)

Försämringar

• Det verkar som om trafiken ökat och blivit lite hårdare
• att det är så dyrt att övervintra på Club Nautico, så det kommer färre båtar
• att vår närmast mataffär Supersol - där personalen alltid sjöng till flamencomusik - bytts ut mot en steril Dia

Förbättringar

• Flera av gatorna runt katedralen och universitetet har stängts av för biltrafik - där går nu spårvagnar - det har blivit ännu mer promenad- och cykelvänligt
• Det finns ett IKEA i Sevilla nu (vi var där i fredags och har levt på köttbullar och knäckebröd under helgen!)

Idag har vi varit stadsguider för engelsmännen Alfred och Anita som lämnar sin båt i Gelves utanför Sevilla i vinter. Vi hittade tillbaka till flera favoritställen och trängdes i Maria Luisa-parken med alla som skulle springa tjejhalvmilen eller visa upp antika motorcyklar. Rolig dag med tapas och långa promenader.

¡Hola Sevilla!

Nu har vi förtöjt för vintern. Det är visserligen 30 grader varmt här i Sevilla men vi är glada att vara framme i det som skall bli vår hemmahamn för det närmaste halvåret. Vi kom fram igår kväll efter en lång dag på floden Guadalquivir (52 NM), med väntetid för slussning och broöppning.

Vi har en hel del att göra med båten nu, men återkommer med rapporter om Sevillalivet efterhand. Tack för glada tillrop i gästboken!

Vid kanten av den blå

Vi har lämnat medelpölen och befinner oss vid atlantkanten. Blev utspottade genom Gibraltarsundet i lördags i medvind och medström, hej vad det gick! Vi var glada att kunna segla nonstop från Cartagena till Rota (313 sjömil), där vännerna Ulf och Sara lagt till. Nu har vi haft några trevliga dagar tillsammans, med massor av tapas, utflykt till Cadiz och vidare segling till Chipiona - även det på Spaniens sydvästkust. Till helgen tar vi floden upp till Sevilla - eftersom tidvattnet då är rätt - och lägger till för vintern.

Medelhavet tackade för våra drygt fyra år genom att ge oss napp! Sista dagen plockade vi upp två utsökta guldmakrillar. Den ena (lilla) fileade vi och skar i tunna skivor som marinerades i grapefrukt och intogs som förrätt med den pepprig pöjta, den stora ugnsbakades efter att ha fått skåror i skinnet som fylldes med en smör-citronskal-timjan-röra. Gott!

Ni som läser här, skriv gärna en liten hälsning i gästboken eller som kommentar till ett inlägg. Vi undrar ibland om det är nån vits att fortsätta skriva.

Jipiii!

Det verkar, peppar peppar, som om motorn fungerar med den nya värmeväxlaren som helt magiskt dök upp igår - efter att vi i fredags fått beskedet att den måste beställas från Singapore!

En eloge till Janne på Yanmar som varit så behjälplig med sin tekniska erfarenhet och dessutom kompletterade med information som saknades i vår verkstadshandbok.

Vår gamla värmeväxlare var helt sönderkorroderad.
Nu ska vi nog våga segla vidare - när åskvädren bedarrat om några dagar!

Cartagena

Om man nu nödvändigtvis måste få motorhaveri är historiska staden Cartagena inte helt fel ställe att ligga på. En levande lagom stor stad i sydöstra Spanien med romerska utgrävningar, intressant arkitektur, prydliga promenadstråk och ett chandlery med en innehavare som pratar utmärkt engelska och har hjälpt till att beställa alla delar som behövs (förhoppningsvis - håll tummarna för oss nu!) för att vi ska få igång motoreländet igen. Den överhettar, troligen värmeväxlaren som fallerar. Vid isärplockning visar sig denna vara totalt korroderad. Och felaktigt monterad på fabriken. Det är vår andra Yanmarmotor som har ett fabrikationsfel som ger effekt långt efter garantitidens utgång.

Vårt råd till alla som köper en Yanmar-motor: Skruva isär hela motorn innan ni börjar använda den och kolla så att alla delar sitter på rätt plats och inte är så hårt dragna att delarna är spruckna!

Här är gavelflänsen till värmeväxlaren - dragen så hårt att den är krokig... (och alltså inte tätar ordentligt, därav korrosionen)

... och ja, dragen så hårt att den spruckit vid infästningen:

Naturligtvis ställer sig yanmar helt oförstående till detta, och antyder underförstått att vi själva har varit där och skruvat på bultarna. Tyvärr tog vi ingen bild innan demontaget som visar originalmålningen över bultarna helt intakt och orörd sedan motorn var ny. Synd att deras enda kundinriktade person har gått i pension - han ställde i alla fall upp när oljevärmarväxlaren pajade - visserligen inom garantitiden. man frågar sig vilka följdfel det blev av det. Är det bara vi som får måndagsexemplar?

Å andra sidan, tack Yanmar. Om inte detta hade hänt hade inte Mats fått sukta över denna utsökta korksamling på Cartagenas imponerande sjöfartsmuseum:

Alla som känner Mats vet ju att han är en kompulsiv korksamlare, som i alla tider fyllt våra kökslådor - med tanken att de kan vara bra att ha till något. Bygga flotte? Var detta möjligen en urtida livbåt?